Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må ingen föreställa sig, att hvad som här blifvit yttradt till
förmån för den andliga principen hos menniskan, har till syftemål
att inskränka bruket af eller vördnaden för Guds nåd! ty af Gud,
all god gåfvas gifvare, beror ju menniskan till hela sin varelse
och verksamhet. Men hvad vi yrka är, att den menskliga friheten,
genom den gudomliga nådens verksamhet ej upphäfves: ty l:o
beror det ju af menniskan att mottaga eller förkasta medlet,
hvari-genom Guds ande verkar, nämligen evangelium, och 2:o äfven att
mer eller mindre sorgfälligt använda de deruti gifna väckelserna
och lärdomarne. Vill man åter säga, att menniskan väl kan
motstå, men alldeles ej af egen kraft hörsamma den gudomliga nåden,
så vederlägges ju detta af alla de stallen i skriften, som uppmana
till en fri och verksam lydnad, såsom t ex. Rom. 6: 12. Eph.
4: 24. Phil. 1: 9, 10. Kol. 1: 10, 28. 1 Tim. 6: 14. På
sist-nämda ställe säger aposteln: »Jag bjuder dig, att du håller budet
obesmittadt, ostraffligt intill vår Herras Jesu Kristi dag»; hvilket
bevisar, att åtminstone Paulus var långt ifrån den kyrkans lära,
att menniskan genom arfsynden blifvit i grund och botten
for-derfvad och förlorat all sedlig kraft till det goda. Att åter med
konkordieformeln påstå, att menniskan väl kan motstå, men icke
af egen kraft följa nådens inverkan, det är ungefär detsamma som
påståendet, att en simmare väl kan sträfva upp mot strömmen,
men icke simma utför densamma, såvida ej en särskild
utomordentlig hjelp fattar honom under armaroe och förer honom. Men
på sådant sätt försvinner ock syndarens känsla af skuld och
sjelf-ansvarighet, emedan man icke kan inse, huru qvarblifvandet i det
onda och den uteblifna bättringen kunna honom tillräknas, då han
helt och hållet saknat förmågan att utan öfvernaturlig hjelp sjelf
fly synden och följa nåden i den af samvetet och kristendomen
anvisade riktningen. Derföre får man också i full
öfverensstam-melse med detta system höra i pietistiska predikningar och
kon-ventiklar helt djerft framställas den läran, att menniskan icke rår
för eller behöfver förebrå sig sitt oförbättrade tillstånd, emedan
hon i andligt afseende ingenting förmår, och Guds andes bistånd
icke vid hvarje särskildt tillfälle är för handen eller nog verksamt
Vi tro oss härmed hafva tillräckligt ådagalagt, att så väl
pietismen som ortodoxismen hvilar på en alltför ensidig och långt ifrån
sannt biblisk uppfattning af kristendomen, då man nämligen
uteslutande fäster sig vid de ställen i skriften, som handla om
men-niskonaturens förderf och om Guds oumbärliga bistånd vid nya
födelsen, men förbiser andra, som lika otvetydigt uppmana
syndaren att sjelf gripa sig an med de honom af Gud skänkta krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
