Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fritt anstränga sig för sin förbättring, hvilka ’senare ställen
voro alldeles oförklarliga, om efter syndafallet hos menniskan
funnes ingen återstod af sedlig kraft. Ett sådant betraktelsesätt, om
det äfven möjligen medför verkan af en större ödmjukhet vid den
nedslående känslan af på en gång vårt syndaförderf och vår
sedliga vanmakt, kan dock lättligen äfven leda till otacksamhet mot
försynen genom misskännande af de i vår natur nedlagda
krafterna till det goda, och skall i hvarje fall icke förmå att fritaga
oss från medvetandet och från sjelfanklagelsen, att vi för
vinnandet af Guds välbehag och för vårt sedliga framåtskridande vid så
många tillfällen icke tänkt såsom vi bort, icke gjort hvad vi kunnat.
Men från misskännandet af menniskans andliga natur och
dess anlag så väl till dygd som till fromhet, hvilka båda pietismen
anser så förderfvade genom arfsynden, att de icke utan
nådes-undret af en alltid närvarande öfvernaturlig inverkan kunna
återupprättas och vidmakthållas, följer äfven ett farligt förbiseende af
hvad som utgör den ena faktorn och det ena målet för en kristens
fromhet, nämligen sedligheten. Ty det är klart, att om äkta
religiositet och kristlig fromhet består i hängifvenhet till Gud och
till Kristus, i hvilken Gud uppenbarat sig såsom omfattande
verl-den med en evig kärlek, då nämligen Kristus gifvit sitt lif för
verldens återlösning; så måste den kristliga fromheten,
hängifven-heten till Gud, tillika yttra sig i en icke upphörande kärleksvärma
mot verlden, d. ä. mot menniskorna i verlden enligt det förenade
kärleksbudet i lagen, att älska Gud och nästan. Från det religiösa
lifvet, som omedelbart vänder sig till Gud, får man derföre ej
af-söndra det sedliga lifvet, som är riktadt på förhållandena och
menniskorna i verlden. Om det religiösa lifvet yttrar sig, såsom
rätt är, i den lefvande känslan af Gud i hjertat och det derpå
riktade handlandet, i andakt, bön, betraktelse, gemensam
upp-byggelse genom offentlig och enskild gudstjenst; så består åter
det sedliga lifvet i ett förhållande till verlden, som öfverensstämmer
med Guds kärleksvilja till verldens frälsning, med ett ord sagdt i
menniskoälskande, ädla och dygdiga tänkesätt och handlingar.
Intetdera, hvarken det religiösa eller det sedliga momentet, får
uteblifva i en sann fromhet. Tänka vi oss t. ex. en menniska,
som i religiös öfverspändhet och för hopade andaktsöfhingars skull
försummar de närmaste pligtema mot sin familj, så kunna vi
omöjligen kalla en sådan en from menniska. Lika litet kunna vi anse
den statsman för verkligt from, som vill uppnå höga, sedliga
ändamål för sitt folk, men dertill drifves af helt andra, än religiöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
