Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigheter gifva sitt eget anseende till spillo, äfvensom rättvisan
mot »de sakkunnige männen» synes hafva fordrat, att de fått
förklara sig. Följden af att detta uraktläts blef ock, att då vid
ett eller annat tillfälle under en påföljande riksdag anmärkning
gjordes öfver den besynnerliga förändringen i regeringens förslag
ifrån 1853 till 1856 års riksdag, besvarades detta från
jemvägs-styrelsens eller dess vänners sida i en sådan ton, som om hela
den uppgift, hvarpå den år 1853 uppgifna mindre
kostnadsberäkningen hade grundat sig, varit att anse föga annorlunda än ett
munväder.
Vi hafva måhända genom dessa historiska erinringar gjort ett
afsteg åt sidan från det som skulle utgöra hufvudföremålet för
denna afhandling, men hoppas att läsaren snart skall inse att de
förra stå i ett visst sammanhang med det senare. Denna Ulla
historik har nämligen i vår tanka varit nödvändig såsom en af de
väsentligaste förklaringsgrunderna till de inflytelser, som allt
sedermera förmått göra sig gällande på det allmännas bekostnad,
jem-väl till förmån för särskilda orters eller korporationers intressen.
Vi hafva redan nämnt, att vid frågan om de första
statsbanornas anläggande, den allmänna föreställningen var, att de icke
kunde bära sig, och uti riksdagsprotokoUema finnas många bevis
att denna mening då delades äfven af deras varmaste förfaktare.
YtterUgare sådana finnas och förtjena antecknas, uti flera
påföljande yttranden från jernvägsstyrelsen sjelf, så väl under
friherre Eriksons ordförandeskap som af hans efterträdare, att trafiken
på statens jemvägar tilltagit långt utöfver hvad dessa
vederbörande ifrån början kunnat hoppas, oaktadt behållna inkomsten
icke ännu något år stigit till fulla tre, och i medeltal ifrån början,
om man betraktar hvad staten verkligen fått igen, knappt till en
procent af kapitalet. Men — såsom likaledes först är anmärkt —
man var i början äfven ense derom, att denna omständighet icke
borde hindra anläggandet af en pulsåder för samfärdseln med
utlandet från hufvudstaden, emedan det utgjorde en politisk
nödvändighet, och emedan man för den fortsatta årUga uppoffringen
alltid skulle äga en ersättning uti de indirekta fördelar, som genom
den hastigare förbindelsen kunde tillskyndas landet i dess helhet.
Denna tanke var ock riktig när det gälde en kommunikation som
i främsta rummet hade ett statsändamål, hvaraf största delen af
rikets invånare kunde draga mer eller mindre omedelbar nytta, i
synnerhet genom befordrandet af en raskare postförbindelse.
Men det dröjde icke länge, förr än den indirekta
nyttan skulle af de enskilda intressena upphöjas till ett fältrop,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
