Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
Nyssnämda statsrådet Abelins förnekande, att lindring’ i
rote-rings- och rustningsbesvaret kunde ifrågakomma i sammanhang
med och beroende af frågan om tdsträckning af allmänna
värne-pligten, blef så mycket mera förvånande, som han likväl på det
allra noggrannaste och på öret uträknade, hvad den ökade
värne-pligten i penningar kunde vara värd, samt afdrog beloppet från
roteringens medelkostnad. Härigenom begick han icke allenast
en inkonseqvens, utan faststälde äfven en felaktig grund för
lindringens verkställande.
I strid med uppgifterna från landshöfdingeembetena och
regementscheferna, enligt hvilka årliga medelkostnaden för en rote och
för rusthållets rotering skulle hafva uppgått till omkring 150 rdr,
men i öfverensstämmelse med lindringskomiténs pluralitet, antog
han nämligen roteringskostnaden för rotehållet i medeltal till 126 rdr
och för rusthållet till 125. Derifrån drog han först värdet af alla
onera och besvär, som uppkommit efter indelningsverkets
genomförande, vidare den dagsverksförlust, uträknad i penningar, som
genom beväringsöfningarnas förlängande skulle uppstå för indelta
jorden, och slutligen dess direkta kostnader derfor. Det härigenom
uppkommande beloppet, 103 till 104 rdr, nedsattes ytterligare för
jemnhetens skuld till 100 rdr, som skulle utgöra indelta soldatens
normallön, hvaraf åter 10 rdr beräknades för anskaffning och
underhåll af torp utan jord samt 45 kubikfot spannmål (i
pen-ningevärde motsvarande 90 rdr) för sjelfva lönen. Härtill skulle
rote- och rusthållares skyldigheter begränsas. Soldatens anskaffande
borde öfvertagas af staten genom kompanichefen; de rotehållare,
som det ville, dock obetaget att sjelfve skaffa karl eller förblifva
vid de gamla förbindelserna. Och skulle normallönen ej
tillfredsställa rekrytens fordringar, borde statsverket tillskjuta hvad som
ytterligare behöfdes.
Allt detta förekom vid första påseendet särdeles rättvist och
billigt. Men såväl statsrådet Abelin, som lindringskomiténs
pluralitet hade glömt en omständighet, på hvilken reservanterna dock
uttryckligen fäst uppmärksamheten och som kullstörtade hela deras
lindringssystem. De hade nämligen alldeles förbisett den ytterst
ojemna fordelningen af indelningsverkets tunga, såväl när man
räknar efter rote- och rusthållenas olika taxeringsvärde, som efter
den årliga kostnaden, och hvarom komiterades egna tabeller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
