Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deltiden i tvenne former, nämligen bondehären (fotfolket) och det
veridsliga frålset (rytteriet). Som fotgängarens (bondens)
utrustning då kostade föga, måste han derjemte betala ordinarie skatter.
Men som hästens och rustningens underhåll medförde stora
utgifter, befriades ryttaren (frälsemannen) från nämde skatter. Mot
slutet af medeltiden sammansmälte frälserätten med adelskapet,
hvarjemte den med densamma följande skattefriheten, från att
hafva varit allenast personlig, så länge motsvarande forpligtelser
upp fy Ides, blef ärftlig. Ju rikare och mäktigare adeln blef, desto
större fördelar visste den sedermera skaffa sig i skatteväg,
hvari-bland särskildt må nämnas att alla cxtra-ordinaric skatter
(be-villningar, tillfälliga gärder) af adeln blott fingo uttagas till halfva
beloppet; och som bonde-uppbåden räknades bland dessa
bevill-ningar, uttogos vid dem af adelns bönder blott halfva antalet, mot
krono och skatte.
Under Gustaf Vasas och hans trenne söners regeringar
utvecklade pch utgrenade sig den urgamla vämepligten i flera former.
Skyldigheten att i tider al’ högsta fara utgå till landets försvar
»man ur huset» öfvergick till en landtstorm, ett ortförsvar, i hvilket
alla stånd och klasser lika borde deltaga. Men vid sidan och
bredvid densamma, utgrenade 9ig värnepligten äfven i trenne andra
forpligtelser, nämligen rusttjensten och rusthåUet för rekrytering
af rytteriet, samt utskrifningama för rekrytering af fotfolket och
sjöfolket.
Som adeln å ena sidan visste allt mera öka sina fördelar, men
å den andra att lika mycket undandraga sig de forpligtelser, som
dermed egentligen skulle hafva varit förenade, blef bristen på
kavalleri allt kännbarare, hvartill kom att adelsfanan ej fick
användas utom landets gränser. I stället för den adliga rusttjensten kom
då rusthållsinrättn ingen, hvilken uppfylde det ändamål, till hvilket
den förra ursprungligen varit ämnad. Liksom fordom
frälsemannen, blef nu äfven rusthållaren, så länge han fullgjorde sina
forpligtelser, fri från ordinarie eller grundskatter. Och som han
sjelf personligen fullgjorde sitt åliggande, befriades han äfven från
utskrifningen.
Fotfolket rekryterades samtidigt genom utskrifning bland prester
och bönder, samt sjöfolket bland borgare och efterhand äfven
bland bönderna inom kustmilen. I medlet af 1600-talet lyckades
dock prestema för sina boställen utan aflösning alldeles befria sig
från utskrifning eller derimot svarande åliggande. Likaledes
er-höllo borgare och bönder inom kustmilen den lättnaden, att under
fred blott behöfva rekrytera hälften så stor styrka, som de rätte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
