Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, så innebär detsamma egentligen ingenting annat än ett
uttryck för den åsigten, att indelningsverkets aflyftande är lika
omöjligt, som det skulle vara orättvist.
Författaren af denna uppsats har för sin del bestridt
rättmätigheten af en aflösning särskildt för den indelta krono- och skattejorden,
då den ypperliga irälsejorden helt och hållet, samt vissa andra
fastig-hetsnaturer delvis, utan aflösning blifvit befriade från sin börda. Men
han har derfore ingalunda alldeles förkastat tanken på aflösning,
såsom en eftergift åt motsidan, utan till och med framstält ett
forslag dertill, nämligen att rot- och rusthållare under
öfvergångs-tiden fullgöra sina skyldigheter mot indelningsverket, men under
tiden åtaga sig en betydligt ökad vämepligt, då värdet af sålunda
förlorade dagsverken skulle motsvara aflösningen. Man kan
visserligen tycka att detta är för litet Men det torde vara svårt
att utfinna något annat sätt, som har utsigt till framgång.
Hr R. afslutar sin uppsats med åtskilliga medgifvanden. Han
erkänner att de nuvarande skatteförhållandena ej äro af den
förträfflighet, att de förtjena särskildt pris. Han tror tvärtom, att
en skatteaflösning eller jemkning på billiga grunder är en fråga,
som ej låter sig aflägsna. En mängd nya förhållanden framställa
den ständigt oföränderliga räntan i en helt annat än fördelaktig
dager, och kunna understundom gifva den sken af orättvisa.
Förhållandet med den allmänna värnepligten är jemväi sådant, att
fråga kan blifva derom, huruvida ej den minskning i
arbetskrafter, som utsträckta vapenöfningar med beväringsmanskapet
nödvändigt vålla, blir dyrare för jordbruket, än för andra näringar.
Men ett är dessa skäliga anspråk, ett annat de på en förment
rätt trotsande anspråk på särskildt veto i afseende på
krigstjenst-skyldighetens ordnande, som blifvit för rust- och rotehållare såsom
särskildt statsmakt yrkade.
Häraf vill det synas, som det egentligen varit den trotsande
tonen, som misshagat den värde motståndaren. Fastän man liar
skäliga anspråk, skall man naturligtvis hos de höge herrarne i
all ödmjukhet anhålla om deras tillfredsställande såsom en
nåde-gåfva! Huru det förhåller sig med det påyrkade vetot såsom
särskild statsmakt, hafva vi ofvan visat. Det är helt enkelt en
orimlighet, hvilket naturligtvis icke hindrar att man på grund af
historisk, moralisk och juridisk rätt kan framställa bestämda fordringar,
som visserligen lagligen kunna afslås, utan att derfore behöfva
vara rättsligen obefogade.
Hr R. yttrar slutligen, att rättsfrågan, sedan den en gång
blifvit framkastad, söker sin lösning. Imellertid förklarar han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
