- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 4. (Årgång 3. Juli-december 1870). /
533

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

danske konungen (1732) det slesvigska ridderskapet att
upprätthålla denna korporationsforbindelse med det holsteinska
ndder-skapet, ehuru detta senare lydde under en annan suverän,
nämligen hertigen af Holstein-Gottorp; denna nexus socialis angick
hufvudsakligen de adliga jungfruklostren och några
korporations-formåner. Derjemte fick ridderskapet år 1775 kunglig tillåtelse
att inrätta en »ständig deputation» för vården om dess gemensamma
ekonomiska angelägenheter. Det faller, utan vidare påpekning,
lätt i ögonen, att detta var ingenting annat än af kunglig nåd
gifna klassprivilegier eller korporationsrättigheter af en
oomtviste-ligt privaträttslig natur; aldrig- ha de bhfvit bekräftade såsom
schleswigholsteinska landsprivilegier, utan särskildt i Slesvig och
särskildt i Holstein, samt blott och bart såsom ståndsprivilegier.
Den schleswigholsteinska teorien skapades nu, efter år 1815, på
det sättet, att de ridderskapliga privilegierna, de för ridderskapet
i Slesvig och Holstein gemensamma korporationsrättigheterna,
fram-stäldes såsom landsrättigheter (»Landesrechte»), såsom ett
konstitutionelt, heligt band mellan Slesvig och Holstein. För detta
ändamål åberopades dels dokumenter, som ej finnas till, dels sådana
som aldrig egt någon legal kraft,dels inlades i andra en betydelse,
bevisligen motsatt den de verkligen haft, och sedan man genom
dylika medel, samt med utstrykande af flere århundradens historia,
utarbetat en hel schleswigholsteinsk statsrätt, förklarade man att
de båda provinsernas ridderskapskorporation var arftagare till
och innehafvare af all denna från 1400-talet daterade herrlighet.
Näppeligen har man någonsin skådat en mera dristig,
hänsyns-och samvetslös förvrängning af den historiska sanningen, än denna
lära, som utarbetades förnämligast af ridderskapets sekreterare,
professorn i Kiel F. C. Dahlmann. Den berättigar fullkomligt det
af den danska folkhumorn danade ordspråket, att »Lögn er dog
en Videnskab, sagde Fanden, han hörte horelæsninger i Kiel *).»

’) Vi torde framdeles få tillfälle att forsöka en belysning af den for hvarje dag
mer och mer betydelsefulla Baltiska frågan. Här vilja vi endast i förbigående
anmärka, att analogien mellan den schleswigholsteinska läran och de anspråk, som i våra
dagar höjas af den lilla, hittills privilegierade och med öfvermodigt förtryck
her-skande, tys1*a minoriteteten i Rysslands Östersjöprovinser, är alldeles slående; också här
är det klassprivilegier till en minoritets förmån som, genom tysk fantasihistoria och
advokatyr, upphöjas till helgade »landsrättigheter.» Det såg länge nt, som hade det
stora germaniska fäderneslandet intet hjerta för den »verlassene Brnderstamm», som
innästlat sig i Estland, Livland och Kurland; när Robert Blutn 1848 i
Frankfurtparla-mentet äskade, att man skalle gå att befria sina bröder i de ryska
Östersjöprovinserna, väckte han blott allmän munterhet. Meu tiderna förändras, matlusten
kommer medan man äter, och modet växer med framgången. Sedan de båda tyska
stormakterna 1864 vunnit sina ärorika segrar öfver en af Europas minsta stater, låter det
helt annorlunda i den tyska pressen. Dess nttalanden ha nu blifvit så broderliga, så
öppenhjertiga och mot Ryssland så hotande, att de till och med på ett ej alltid
be-hagligt sätt öfverträflat de »baltiske» tyskarnes förväntningar. Desse vilja nämligen
gifva sig skenet af den obrottsligaste loyauté mot ryska tsaren och komma derigenom
i en högst besvärande mellanhand, när vännerna i Berlin oförbehållsamt låta förstå,
att de »baltiska kustländerna» böra cröfras. Det är lustigt att se hur tsarens trogna
tyska undersåter i Riga, Dorpat och annorstädes sno och vända sig i denna klämma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/4/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free