Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schleswigholsteinismen, sådan den framträdde i sitt första skede
på 1820-talet, var väsentligen ett aristokratiskt program; den
gjorde opposition mot det absoluta kungadömets
maktfullkomlighet, men detta blott till förmån för herremannaväldet och utan
minsta tanke på något gagn för den stora massan af befolkningen.
Den hade ännu icke någon »nationei» prägel och var alls icke
någon folksak; de satser i fantasiriket Schleswigholsteins fingerade
statsrätt, som sedermera begagnades för att fanatisera mängden
i separatistisk riktning, voro visserligen redan utarbetade af hrr
Dahunann, Falck m. fl., men någon allvarlig tanke på upplösning
af förbindelsen med den danska monarkien fanns icke ännu hos
de tyske junkrarne i Slesvig och Holstein. Först efter
Julirevolutionen iklädde den sig en tysk-nationel patriotisms och
liberalisms fårakläder och lyckades i denna förldädnad lura mängden.
Men i sjelfva verket har schleswigholsteinismen aldrig fullt förlorat
sin ursprungliga ultra-aristokratiska karakter. Under mellantiden
melan första och andra slesvigska kriget visade sig tydligt, att
ridderskapet ganska måttligt svärmade för den
demokratisk-natio-nela tyska rörelse, som det likväl begagnade såsom bundsförvandt
mot regeringen i Kjöbenhavn. Desse herrar, med sina
medeltids-anspråk, insågo mycket väl att en från Danmark afsöndrad, liten
duodes-stat Schleswigholstein icke erbjöd synnerligt utrymme vare
sig för den politiska ärelystnaden eller för begäret etwas eu
ver-dienen. Derimot skulle de i en bortåt tre gånger större
dansktysk monarki naturligtvis ega vida bättre utsigter, om blott denna
monarkis förhållanden ordnades på ett sådant sätt, att det tyska
elementet, d. ä. de sjelfve, der finge afgjord öfvervigt, såsom under
den danska absolutismens gyllene dagar, då riket styrdes af tyske
och tysksinnade konungar genom tyske embetsmän, och om de
förhatliga folkfrihets-grundsatserna från år 1848 blefve i största möjliga
måtto undanträngda. För så vidt på desse ledare ankom, var derfor den
schleswigholsteinska rörelsen allt jemt alldeles ofolklig och
anti-libe-ral; och den massa, som under upprorsåren strömmade till de
schleswigholsteinska fanorna, visste sannerligen ej hvad hon gjorde.
Omsider, under de första åren af 1860-talet, började de verkligt och
uppriktigt nationela, tysksinnade, men derjemte frisinnade
borgerliga elementen i Holstein inse,* hur de låtit bruka sig till
medel i aristokratiens och en lumpen fursteslägts hand; om denna
vaknande besinning vittnade de högst märkliga uppsatser — Fur
Holstein von einem Holsteiner — som den tiden meddelades i
Hamburgtidningen »Reform». Detta börjande omslag i
folkstämningen skulle ha kunnat bidraga till att bana väg för en fredlig
lösning af den dansk-tyska frågan, om förhållandena fått ostördt
utveckla sig; men då kom Fredrik VIIss död imellan och väckte
de preussiska planerna till nytt lif.
Efter denna afvikelse, som synts oss nödig för att uppfriska
minnet om schleswigholsteinismens ursprungliga syfte och
skaplynne, vända vi tillbaka till betraktelsen af Danmarks och
Tysklands förhållande till hvarandra efter år 1815. Vi anmärkte, att
Fredrik Yl af sitt deltagande i tyska förbundet väntade sig åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
