Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka och lät förbundshären obehindradt inrycka i Holstein. Att
man i Tyskland ville ha krig, redan innan Fredrik VILs död hade
förändrat hela situationen, derpå misstogo sig ej de neutrala
makternas statsmän: vi ha förut anfört grefve Manderströms yttrande
om förbundsbeslutet af den 9 Juli; redan i Maj hade engelska
sändebudet vid förbundsdagen, sir A. Malet, skrifvit hem att
förbundet blott ville förhala tvisten, tills vintern kom och hindrade
Danmark att draga nytta af sin flotta; och när på eftersommaren
England sökte afböja det angrepp, hvarmed Tyskland hotade,
förklarade Bismarck att, om ur förbundsexekutionen ett krig
utvecklade sig, så vore det »ett anfallskrig från Danmarks sida mot
förbundet!» Icke dess mindre är det möjligt, ja troligt att de neutrala
makternas intervention äfven denna gång skulle ha lyckats stäfja
förbundets krigiska lystnad: i England hade de anseddaste
statsmän högt uttalat, att Danmark ej skulle komma att stå allena i
kampen, och det underhandlades om ett nordiskt försvarsförbund.
Men Fredrik VILs död, som man i Tyskland i åratal längtansfullt
afbidat och öppet omtalat såsom det gynsamma tillfälle, då det
skulle »bryta lös» mot Danmark, förändrade ställningen. Den yra,
som nu ögonblickligen grep hela det stora fäderneslandet,
öfver-flyglade alla betänkligheter nos förbundsdagen hvilken, som sagdt,
fattade sitt definitiva exekutionsbeslut tre dagar efter att
Marskungörelsen återkallats, som iu var exekutionsförfarandets
utgångspunkt och anledning. Visserligen undansköts sedermera
förbunds-myndigheten af Preussen och Österrike, som sjelfrådigt åtogo sig
allena det kära besväret, men forbundet började dock kriget. Det
torde ej vara ur vägen att erinra om de snabbt på hvarandra
följande händelsernas kronologi.
Den IG November förkunnade prins Fredrik af Augustenburg
i ett manifest sitt tillträde till regeringen i Schleswigholstein;
hans fader, den från amnestien efter upproret uteslutne Kristian
August, hade år 1852 för sina till danska kronan förbrutna gods
i Slesvig erhållit ett vederlag af bortåt 7 millioner rdr rmt,
hvar-imot han, vid sitt furstliga ord, för sin och’efterkommandes
räkning afsagt sig sina förmenta arfsanspråk och förpligtat sig att
ingenting företaga, som kunde störa lugnet i danska riket, men
dessa så högtidligt annullerade arfsanspråk öfverflyttade den gamle
syndaren nu på sin son! Den 17 November erkände hertigen af
Koburg-Gotha prins Fredrik såsom rättmätig arfvinge till
Schleswigholstein, och hans exempel följdes strax derpå af Weimar,
Mei-ningeu, Baden, Oldenburg, Altenburg. Den 18 förklarade sig
flertalet af holsteinska ständerförsamlingens medlemmar för prins
Fredrik och skickade en adress i detta syfte till förbundsdagen.
På Preussens och Österrikes förslag protesterade förbundsdagen
den 21 November mot den af Kristian IX d. 18 s. m. stadfästade
reformen af dansk-slesvigska författningen, och samma dag väckte
några af småstaterna förslag, att förbundet skulle skydda sina egna
ocn prins Fredriks rättigheter på Slesvig, Holstein och Lauenburg.
Den 24 riktade Wurtembergs och Hessen-Darmstadts
ständerför-samlingar till sina regeringar en anmodan om prins Fredriks er-
iv. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
