Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslutit sig for en statskupp, någon annan förevändning skulle
påfunnits.
Novemberförfattningen var nämligen ingalunda någon rimlig
krigsorsak, utan blott en förevändning. Före Fredrik VILs död
visade hr von Bismarck en afgiord böjelse att förebygga den
konflikt, som förbundsdagens exekutionsbeslut hotade att framkalla,
och att söka åvägabringa en slutlig uppgörelse af den dansk-tyska
tvisten. Han hade ifrigt tillstyrkt danska regeringen att ej
betrakta den tillämnåde exekutionen i Holstein såsom casus belli;
han skilde tydligt mellan frågan om Holsteins särskilda författning,
såsom en förbundsangelägenhet, och frågan om Slesvig, såsom blott
internationel; för att ytterligare lugna förbundsdagen och
undan-rödja hvarje skymt af anledning till en exekution, begärde han
att de holsteinske standerne skulle få full bevillningsmyndighet,
afven normalbudgeten derunder inbegripen; man skulle sålunda
tillsvidare skapa ett Ejder-Danmark och ett Ejder-Holstein; när
så skett, kunde man med utsigt till framgång skrida till
vänskapliga förhandlingar om tvistefrågans internationela delar. Sådan
var hr von Bismarcks hållning i Oktober och första hälften af
November 1863. Danska regeringen gick fullständigt in på hr
von Bismarcks fordran och lät först till de förenade utskotten,
derefter den 14 November direkt till förbundsdagen meddela, att
finans-lagarne hädanefter skulle utan inskränkning underkastas Holsteins
ständers beslutanderätt (medan den dansk-slesvigska
representationen fortfarande var bunden af normal budgeten och endast egde
att votera tilläggsbevillningarna). Tilläggas bör, att under
half-annan månads förlopp ifrån den 29 September, då förslaget till
en frisinnad reform af den dansk-slesvigska representationen
framlades för riksrådet, hr von Bismarck ej med ett enda ord antydt,
att det nya författningsförslaget på något sätt var honom imot
eller på minsta vis berörde Tysklands rättigheter. Allt lofvade
sålunda ännu fram imot midten af November Preussens kraftiga
understöd för danska regeringens politik och för en slutlig lösning
af den långvariga tvisten. Danska sändebudet i Berlin uttalar sig
under denna tid gång efter annan i de mest erkännande ordalag
om hr von Bismarcks loyauté och uppriktiga bemödanden i
försonlig och fredlig riktning. Men dagen innan danska regeringen
i Frankfurt meddelade sitt bifall till hr von Bismarcks ofvannämda
förslag, afgick från Berlin till preussiska sändebudet i Kjöbenhavn
hr von Balan en depesch, som betecknar en fullständig
omkastning: på hr von Bismarcks befallning gör hr von Thiele här
gällande, att författningsreformen — hvilken just s. d. antogs af
riksrådet — står i strid med »öfverenskommelsema» år 1852, och
att härigenom utsigterna till en fredlig lösning minskades!
Antagligen hade man i Berlin fått kunskap om, att konung Fredrik VU
den 10 November insjuknat på slottet Gliicksborg, och man
skyndade derför att bereda sig en med preussisk moral
öfverensstäm-mande handlingsfrihet för alla eventualiteter. Den 15 afled Fredrik
VU. Omedelbart derpå spred sig den våldsammaste
schleswig-holsteinska agitation öfver hela Tyskland. Preussen, hvars ständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
