Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är att märka, att de af slesvigska ständerförsamlingen valde
riks-rådsledamöternes uppdrag utgick med är 1863; riksrådet kunde
naturligtvis ej fungera längre, än dess medlemmar egde rättsgiltigt
mandat; om således slesvigska ständerförsamlingen ej ville anställa
nya val till riksrådet, blefve detta, om ej faktiskt upphäfdt, dock
till sin legalitet något tvifvelaktigt, och sålunda stod den konst
itu-tionela förbindelsen mellan konungariket och Slesvig i fara att
sprängas. Häraf det tvingande behofvet att reformera 1855 års
författning, att genom införande af endast omedelbara val göra
riksrådets tillvaro oberoende af den slesvigska stander-majoritetens
förrädiska stämplingar. Det var detta som skedde genom
författ-ningsreformen af 18 November 1863, som införde tvåkammarsystem
— 130 ledamöter i andra, 83 i första kammaren — och
omedelbara val, samt band valrätten till första kammaren vid census.
Denna lagligen genomförda författningsreform rubbade ej i
någon den minsta mån Slesvigs provinsiela avtonomL Gränsen
mellan de angelägenheter, som voro underkastade det dansk-slesvigska
riksrådets eller den slesvigska ständerförsamlingens myndighet,
flyttades ej en linie. Den slesvigska ständerförsamlingen blef ej
upphäfd, ej heller dess befogenhet ett grand inskränkt; det
sles-vigska ministeriet bestod fortfarande, likaså den slesvigska
lokalförvaltningen. Att tyskarne ändock påstått, att danska regeringen
beslutit »inkorporera Slesvig», det är begripligt trots sin absurditet;
från deras sida är det, som man säger, metod i galenskapen.
Metoden är den, som Kölnische Zeitung betecknade i dessa ord,
vid ett annat tillfälle, om sine hedervärde landsmän: »de ljuga och
de veta att de ljuga.» Men att man äfven af icke tysktalande
tungor, som göra anspråk på att ha ett ord med i den politiska
debatten, ännu kan få höra samma påstående upprepas — såsom
nyligen skett i en af hr J. A. Hazelius utgifven skrift — det är
och förblir ett ledsamt vittnesbörd om en ojemforligt lättfärdig
okunnighet.
Vi ha sett, huru förhållandena mellan Danmark och Tyskland
utvecklat sig under de femtio åren från kongressen i Wien till det
andra slesvigska kriget. Den nationela pånyttfödelse, som i Tyskland
föregått och åtföljde kampen mot Napoleon, hade äfven en
demokratisk prägel, vände sig ej blott mot främlings-herraväldet utan
ock mot det förtryck, som die hohen und höchsten Herrschaften
hemma i århundraden utöfvat; folket hade rest sig, för att befria
sina furstar från den store tuktomästarens gissel, under förhoppning
och mot dyra eder och löften, att sedan af dem erhålla menskliga
rättigheter och någon del i makten öfver sina egna öden:
nationalitets-och folkfrihets-idéerna hade följts åt som tvillingsyskon. Men
fyskame fingo ofördrojligen anledning nog att minnas, hur fåfängligt
det är att förlita sig uppå furstar. Vederbörande började snart
förfölja den liberala och patriotiska rörelse, som isynnerhet i
universiteten hade sina härdar; genom förbundsdags-hesluten 1819
t. ex. inskränktes lärofriheten. Det var dock en tysk högskola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
