Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjertan8 djup», och innehållet utgör ett bland de många tecken,
som med hvarje dag mera uppenbara sig, att kriget, sedan det
första känsloruset hunnit lägga sig, är ingenting mindre än
populärt i sjelfva Tyskland; att dess befolkning lider mera for hvarje
dag och att endast de makthafvandes ärelystnad och likgiltighet
om menniskolif utgör ett hinder för fredens afslutande, äfven på
for fransmännen mindre förödmjukande vilkor.
Men låtom oss gå vidare. En annan af de många
förmåner som hr H. uppräknat såsom tillhörande Preussen, var
religionsfriheten. Detta är sannt så till vida, att olika
religions-bekännare enligt lag åtnjuta samma borgerliga rättigheter. Men
den preussiska friheten äfven i detta fall är ingalunda utan band,
såsom det nyligen visat sig af en underrättelse från Berlin till en
Breslauertidning, der det heter: »Vigtigt och betydelsefullt för vår
inre ställning är det faktum, att ministern von Miihler uti en
utfärdad skrifvelse icke blott icke gynnar, utan ger en skrapa åt de.
professorer vid den katolskt teologiska fakulteten samt åt de lärare,
som yttra sig imot dogmen om påfvens ofelbarhet. Hand i hand
härmed», heter det i samma artikel, »går ett med hvarje dag allt
trotsigare uppträdande af den ortodoxa reaktionen inom den
evangeliska kyrkan» *).
Huru det i sjelfva verket förhåller sig med beskattningsrätten 1
1) Uppsatseus ärade författare har här i korthet vidrört en sida af samhällslifvet
i Preussen, som är af den vigt för ämnets allsidiga belysning, att hon, om utrymmet
det medgifvit, väl kunnat förtjena sitt eget kapitel. Af allt det lösa ordande,
medelst hvilket en viss göteborgstidning sökt gifva ett sken af berättigande åt sina
mycket omskrifna preussiska sympatier, torde knappast något vara mera
upplysande i fråga om tidningens kännedom om den verkliga ställningen, än
påståendet, att den religiösa fribetens sak eger ett värn uti den under Bismarcks ledning
stående stormakten. Sakförhållandet är helt enkelt just det motsatta. Bristen på
sann medborgerlig frihet och likhet inför lagen uti det bismarckska Preussen
mot-svarås och öfverträffas af en ännu större frihetsfiéntlighet i allt som rör ett förnuftigt
och tidsenligt ordnande af religionens och kyrkans angelägenheter. Den fria
forskningen i religiösa ämnen har för närvarande inga oförsonligare motståndare äu de
tongifvande männen i berlinerkonsistoriet och den preussiska statskyrkan, arftagarne
till en Stahls och Hengstenbergs all verklig protestantism parodierande doktriner,
hvilkas giftiga smitta endast med svårighet kunnat motverkas af de senaste årens
kyrkliga reformsträfvanden. Vi fl framdeles — i fortsättningen af den påbörjade
öfvereigten af de religiösa stridsfrågorna i nutiden — anledning återkomma till en
skildring af kampen mellan framåtskridandet och reaktionen inom den moderna tyska
kyrkan. För tillfallet erinra vi blott om det af många bland våra läsare troligen
kända faktum, att den liberala rörelse inom det kyrkliga området, som utgått från
och vidmakthålles af den tyska proteetnntföreningen, är väsentligen riktad mot den
hierarkiskt-konfeBsionalistiska despotism, som eger sitt fasta ryggstöd i den preussiska
hof- och statsteologien. De »renlärigas berlinerprelaternas tilltag att, vid
protestant-föreningens möte i Berlin sistlidne höst, förbjuda dess medlemmar, på grund af deras
förmenta »kristeodomsfientlighet», begagnandet af en bland hufvudstadens kyrkor för
sammankomsterna — denna uppseendeväckande åtgärd har i år efterföljts af ett försök
till eu systematiskt anordnad kättarejagt på »otroshjeltarne» inom föreningen. De
sålunda i akt förklarade äro män sådana som Bluntschli, Schenkel, Holtzmann, Nippold
och deras anhängare; upphofsmannen till banulysningsbullan var den i en del af
Berlins kyrkliga kretsar temligen inflytelserike — pastor Knak. Kontrasten mellan namnen
är vägledande för bedömandet af Preussens föregifna solidariskhet med samvetsfriheten.
Not af Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
