Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delbart af den stora mängden, och denna tyckes trifvas och sköta
sina sysselsättningar till utseendet vida nöjdare och lyckligare än i
något annat land. Derjemte se vi kineserna bilda de allra
märkligaste kolonier, der de hafva godt om utrymme och lätt att
för-tjena sitt uppehälle, men der de likväl hålla tillsamman på ett
sätt, som är egnadt att väcka både förundran och farhågor. Det
sammanhållande bandet finnes inom dem, ligger i sjelfva deras
nationalkarakter och följer med dem hvart de gå, och denna
sammanhållning, denna fruktbara lifaktighet som nation är en af detta
folks mest oroväckande egenskaper, om eller rättare sagdt när vi
med dem råka i strid.
Det finnes måhända intet annat folk som har en så skarp
utpräglad och för alla enskilda lika och gemensam nationalkarakter,
eller der all individualitet så helt och hållet gått upp i det stora
hela, som i Kina. För att uppfatta den, och för att förstå hur
den kunnat göra sig gällande i så hög grad, är nödvändigt att
känna något om den s. k. konfucianismen. Det är nämligen
oegentligt att tala endast om Konfucius sjelf, såsom skaparen af den
kinesiska nationalkarakteren. Man kan lika väl kalla honom en
yttring af densamma; han endast gaf den, så att säga, en bestämd
kontur, hvilken nationen sedan bemödat sig att bevara så
omsorgsfullt som möjligt Han är i flera afseenden olika alla andra
folkledare; mest måhända derigenom, att han ej inblandade
religion i sina läror, hvilka nästan uteslutande röra familje- och
samhällsförhållanden. — Vidare söker han ej att framställa dessa
sina läror såsom nya, utan han bemödar sig tvärtom så mycket
som möjligt att gifva dem auktoriteten af en hög ålder. Det lider
intet tvifvel, att han ju ej bland dem inflickade många af sina
egna åsigter, men egentligen gjorde han till sin uppgift att
återföra folket till förfädrens bruk, hvilka han, dels kungjorde för
andra och dels sjelf noggrant iakttog. Han gjorde således intet
anspråk på originalitet och synes ej hafVa ansett en sådan på
något vis lämplig och nyttig. Hans inflytande, ehuru stort redan på
hans egen tid inom en liten krets af lärjungar, gjorde sig ej
allmänt gällande förr än efter ett par århundraden. Han var på
allt sätt en fredens och ordningens man, och gjorde inga försök
att göra sig till ledare för något parti, allra minst för att
omkull-kasta något redan bestående; han sökte tvärtom att upprätthålla
och bevara och återställa så mycket som möjligt och ingifva
vördnad för det gamla. Det är oegentligt att kalla honom en
reformator; en sådan titel skulle han sjelf hafva förkastat som
ovärdig; han var tvärtom en konservator. Men ingen reformator har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
