- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 5. (Årgång 4. Januari-juni 1871). /
30

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för knappt för dem; men så länge de ha någon möjlighet att vara
förnöjda, tyckas de beslutna att vara det. Och det är ej endast
som simpla arbetare, som de öfverträffa oss; vi hafva exempel på
att de tränga ut oss från alla möjliga praktiska yrken, der de anse
det löna mödan; de nöja sig med en liten vinst öfverallt, mindre
än vi bry oss om att arbeta för; och de samla penningar, så
oer-hördt, att de äro i stånd att kommendera så mycket af vårt arbete,
som de anse sig behöfva, der deras eget ej duger ännu; när de
ej behöfva oss vidare, emedan kineser finnas som förstå sådant
arbete, så fä vi nog afsked. De förstå sitt sätt att föra krig, och
känna sina vapen, och kunna bruka dem, men är så fallet med
oss? Vi rusa fram ena stunden och skjuta en stad i aska, emedan
vi anse det nödvändigt, och nästa stund påstå vi att det är orätt;
ena gången komma vi med bataljoner och leverera strid, andra
gången förklara vi oss vara fredliga handlande, som vilja göra
afiarer; i dag dundra vi med bombkanoner, och i morgon predika
vi att det är orätt att ens tänka något illa om sin nästa, mycket
mindre säga något ondt om honom eller till honom, alldeles som
om vi vore kineser. Vi begagna våra egna vapen ena stunden
och finna dem mycket verksamma, men så sluta vi upp på halfva
vägen, och taga till kinesernas. Så länge vi hålla på med våra
egna, går det bra, men så snart vi taga till deras, komma vi till
korta. Vi må hugga och slå så länge vi vilja, kineserna akta sig
så godt de kunna för att utsätta sig för några hugg; när vi ledsna
på vapendansen och börja arbeta igen, så komma de och äro med,
och då är det vår tur att bli besegrade.

Ställa till hur vi än vilja, så är det ej att förneka, att vi ha
en långt ifrån föraktlig fiende att göra med i Kina, och att vi ej
ännu förstå rätta sättet att bekämpa honom.

Någon skulle vilja fråga: hvad är det som egentligen gör
kinesen till vår fiende? Kunna vi ej trifvas tillsamman och komma
öfverens? Han har många egenskaper, som vi sakna och som väl
voro värda att hafva, och han saknar andra, hvarmed vi möjligen
kunde förse honom. Men erfarenheten visar, att han ej vill ha
mer att göra med oss, än han är nödsakad till; han vill förtjena
pengar på oss och för öfrigt draga all den nytta han kan af oss,
men aldrig beblanda sig med oss på annat sätt — och om vi gå
till botten med saken, så är det på samma sätt med oss. Der
råder ett slags instinktlik motvilja mellan oss och honom, som
går för djupt för att kunna rotas ut

Låtom oss betrakta vår fiende på nära håll och söka göra oss
reda för hvaruti denna motvilja består, och hvad som gör den så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/5/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free