Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ej i minsta mån min afsigt att söka antyda, att
missionärerna utomlands ej i allmänhet göra sitt bästa och efter bästa
insigt och förmåga uppfylla sina skyldigheter, sådana de uppfattat
dem; enstaka exempel på motsatsen förekomma väl stundom, men
dessa torde höra till undantagen. Flertalet af de europeiska
missionärerna sträfva med redligt nit i sitt kall, utan att låta sig
af-skräckas af de ganska stora farorna vid dess utöfning. De
offentliggjorda berättelserna om dessa förefalla väl stundom något
apo-kryfiska, men otvifvelaktigt finnas der många män, som ej tala
om de faror de genomgått, utan synas anse att sådana äro helt
och hållet en bisak, när man arbetar för ett stort mål. Jag såg
en missionär, som gick en nästan säker död till mötes på Korea,
der man nyss mördat hans föregångare, men gjorde det så lugnt,
som om det varit den naturligaste sak i verlden. Allt detta borde
man gerna se från den bästa sidan, och ej med misstrogenhet
bedöma en hel klass efter enstaka mindre berömvärda undantagsfall
Men — är den metod, det arbetssätt som af missionärerna
begagnas alltid så riktigt? Detta är en fråga för sig. Kan man
verkligen hoppas att se resultat, och nöjaktiga resultat deraf?
Det stod för några år sedan en artikel i en engelsk tidning
rörande en sammankomst af ett sällskap i London för judars
omvändande; styrelsen gjorde reda för sig; sekreteraren uppläste en
berättelse om de olika missionärernas verksamhet, som sannolikt
remitterades till handlingarna på öfiigt vis; en utgiftsstat på, om
jag minnes rätt, flera tusen pund sterling, genomgicks, och allt
var i ordning. Men någon af de närvarande framstälde den frågan,
huruvida verkligen alltsamman visat något resultat, och det
befanns, att visserligen ingen enda jude blifvit under året omvänd,
men att man dock »hade godt hopp om några». Så vidt artikeln
gaf vid handen, stannade allting dervid; fonder voro anslagna, som
måste användas, och man visste ej något annat sätt än det gamla,
med styrelse, sekreterare, missionärer och årsberättelse etc.
Vid ett sådant förhållande framställa sig ovilkorligen några
reflexioner; måste man ej fråga sig, om det verkligen är rätta
sättet att gå omkring och predika, om man ej borde handla mera
och tala mindre samt om man ej stundom hadc skäl att vända sin
verksamhet åt helt annat håll. Har i sjelfva verket vårt
förhållande till judarne under många århundraden tillbaka varit egnadt
att gifva dem ett praktiskt bevis på öfverlägsenheten af vår
religion? Detta synes oss ej ha varit förhållandet, och arbetet i denna
riktning hade måhända varit bättre användt på försöket att utplåna
minnet af en mängd orättvisor vi begått imot dem, eller undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
