- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 5. (Årgång 4. Januari-juni 1871). /
45

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillfallet, eller narra af dem penningar pä annat sätt; men när
de repat mod igen och olyckan är öfver, skratta de ät alltsamman
och kalla det humbug; och deras prester äro illa ansedda och
föraktade. Att vidskepelsen är temligen allmän, kan man sluta sig
till af de »jossbilder», som finnas i något hörn i de flesta hus. Man
ser ofta rökverk brinna framför dem, eller offer framsatta, då
ega-ren af någon anledning är rädd eller orolig, eller under någon
svår tid. Tempel finnas och ceremonier anställas, när man vill
hafva regn, eller sol, eller något annat, och då göra presterna goda
affarer; eljest stå de utanför samhället helt och hållet, och äro
utan inflytande. Någon hierarki finnes ej, och är ej förenlig med
samhällsordningen i Kina.

Jag har försökt att tala vid några kineser om deras
uppfattning af sina josstil Iställningar, om joss» vore någonting lefvande,
eller hvad kraft de egentligen ville tillerkänna honom, men de
tyckas ej hafva någon åsigt alls dervidlag, och ej bry sig om att
hafva någon; de äro nästan otåliga öfver att man kan stå och tala om
sådant skräp, och någon aktning eller vördnad för deras
jossbil-der tyckes ej finnas hos dem, såvida de ej äro antika, då de stå
mycket högt i värde, ungefär som gammalt porslin här hemma.

För flera år sedan kom jag till Shanghai med en last åt en
gammal kines, och vi hade haft en svår orkan utauför, som gjorde
slut på flera fartyg. Vid ankomsten kom gubben ombord, och
var ofantligt belåten att ha sin last i behåll; han förde mig hem
till sitt hus, och visade mig hur han offrat åt sin joss hela
tallriken med frukt för min välfärd.

»Det der är ju humbug», menade jag. »Ni tror ej på det mer
än jag. Tag hit persikorna, så äta vi upp dem!»

Det skrattade han åt, och hade ingenting i mot att jag kastade
kärnorna i josshörnet; »men», suckade han, »det var förskräckligt
hvad jag var rädd; det blåste så rysligt, och lasten var icke
assu-rerad.» Under sådana omständigheter hade hau nog varit färdig
att offra litet åt hvem som helst, som skrämt honom nog för att
förmå honom öppna på kassakistan. Han hade sett och hört talas
om underverk af budhisterna (ehuru de ofta slå fel), så att han
vågade ej helt och hållet betvifla dem, utan försökte sin lycka då
och då, när han var illa ute. Kunde man visat honom kristna
underverk, som man på något sätt kunde draga nytta af, så skulle
han nog offrat för att skaffa sig sådana; det är underverk de
egentligen vilja komma åt med sin religion. Hade man gått i
borgen för hans laddning, på vilkor att han blifvit kristen, så hade
han utan tvifvel låtit döpa sig med ens, såvida han för öfrigt ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/5/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free