Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu ett ord om kriget och de svenska
sympatierna.
Under en sä omätlig verldshistorisk tilldragelse som det
närvarande krigets, blir, såsom vi uti en föregående uppsats
redan framhållit, jemväl frågan om rättmätigheten af sympatierna
för den ena eller andra af de stridande hos de ännu
lyckligtvis utom striden stående af stor vigt, emedan dessa sympatier
bestämmas af faktorer och bevekelsegrunder, som stå i närmaste
och oskiljaktligt sammanhang med begreppen om de fordringar af
civilisation, kristendom och mensklighet, imot hvilka ett hån
alltmer synes uttala sig från den hittills segrande maktens sida.
Här-uti ligger en naturlig förklaringsgrund till de många och lifliga
protester som framträdt, och till hvilka äfven vi uti senaste
Decemberhäftet af denna tidskrift anslutit oss, imot den deri omnämda, af
herr generalmajoren J. A. Hazelius utgifna broschyren Kriget
mel-lan Tyskland och Frankrike, dess orsaker och närmaste följder.
Hufvudsumman af denna skrift kan, såsom förut är anmärkt,
sammanfattas deruti, att sedan författaren börjat med att uttrycka en,
utan tvifvel uppriktig harm öfver det barbariska i vissa delar af
de tyska makthafvandes krigforingssätt, och utropat: hvem vill
försvara våldet? meddelar han sitt konkreta omdöme om kriget i dess
helhet uti följande yttrande (sid. 27): Frankrike har utan tvifvel
rättighet, om det så vill, att i sin förtviflan störta sig i afgrunden,
att låta begrafva sig under grushögarna af Paris och sina andra
städer; men det har ingen rättighet att göra Tyskland der för
ansvarigt, emedan, säger det, vi vilja fred, men Tyskland fortsätter
ändå kriget».
Detta yttrande innebär, såsom en hvar inser, ingenting mer
eller mindre, än att när krig en gång är förklaradt, så upphöra
alla anspråk på den segrande att iakttaga något slags återhåll;
han är fullt befogad att, så mycket det står i hans förmåga,
tillintetgöra sin motståndare både till lif och egendom, och den enda
rättighet som återstår denne är att, »om han så vill, i sin
förtviflan kasta sig i afgrunden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
