Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han betraktade såsom politiska våldsgerningar. Jag kan, menade han,
bevisa allt detta. Innan krigstillståndet förklarades, blefvo en mängd
ansedda personer afförda till Magdeburg. De hafva der varit
inspärrade i fuktiga kasematter, der vattnet rann ned efter väggarna. Då
den gamla grefvinnan Bremer kom dit att besöka sin son, som var
internerad der, nekades henne tillträde, ehuru hon var beredd att låta
så många vitnen och protokollsförande som helst medfölja för att tillse,
att hon blott ville underrätta sig om sin sons helsa. Likaså blef en
anspråkslös prest från Hildesheim, som endast egnat sig åt sina
studier, internerad i Hannover och satt länge i fängelse, till dess general
von Falkenstein släpte ut honom. Efter krigstillståndets förklarande
ha äfven interneringar förekommit. Det vare långt ifrån mig att
begära eller önska, att några brottsliga handlingar skola blifva
obe-ifrade. Sker något imot lagarna, så bör det strängt bestraffas, men
att blott på grund af antaganden eller åsigter som man slutar till af
yttringar på riksdagen eller annorstädes, utau undersökning eller
formulerande af anklagelse inspärra personer under veckor och månader,
är för mig obegripligt. Enligt min öfvertygelse har general
Falkenstein icke, såsom många tro, någon skuld häri. Jag har skäl att
antaga, att han redan tidigt förordat frigifvandet af de i Königsberg
inspärrade, men att detta icke blifvit på högre ort bifallet (starka rop
af hörI hör!)–––-När jag läste förbundskanslerens förklaring öfver
dessa saker, så tillstår jag, att jag icke såg mig i stånd att fatta
en sådan högvaktslagfarenhet. Att man i ett riktigt krig hugger ned
träd, ja, äfven nedskjuter menniskor, när de stå i vägen, betviflar jag
icke. Men att sådant kan få ske äfven der intet krig är förhanden,
utan ett sådant blott juridiskt fingeras, det är mig obegripligt. Jag
vet väl att det heter, att under krigstillstånd måste man icke taga det
så noga. För de vanliga lugna tiderna, säger man, för filisterlefnaden,
behöfves laglig ordning och garanti för den personliga friheten, för
pressen, for föreningsväsendet och hvad dermed sammanhänger; men
detta måste vika, menar man, då tiderna blifva annorlunda. Om
någonting sådant hade skett i England, som vi här hört mångfaldiga
exempel på, så skulle alla partier utan undantag, och kanske främst
tories, hafva lagt sig deruti. Men nu tyckes det som om rättens
försvarande skulle vara öfverlemnadt endast åt minoriteten. Jag är af
den tanken, att den sista förklaringen af presidenten för
förbunds-kanslersembetet, att förbundskansleren och hans embetc alldeles icke
åtagit sig någon ansvarighet, är det betänkligaste af allt (rop af:
mycket sant!).
Deputeraden Wagner från Neu-Stettin yrkade på att dessa
diskussioner skulle uppskjutas tills efter freden; hvarefter följde
Deputeraden Miquel, som i afseendc på resultatet slöt sig till
majoriteten, meu likväl yttrade följande: »Det handlar här om en fråga
af nationelt intresse och rätt, som måste vara för alla helig. Vi
beklaga djupt de händelser, som inträffat; de äro icke annat än
rätts-kränkningar. Det handlar om en mycket vigtig, oeftergifiig
bestämmelse i lagen, som man har lemnat ur sigte; Johan Jacoby t. ex.
hade full rätt att i förtroende till den bestående lagen och till
grundlagens helgd, hålla den ifrågavarande sammankomsten. Gud vare lofvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
