Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till riktning och värmegrad desamma som förr, men — riksdagsperioden
nalkas, och den fosterländska odlingens angelägenheter skola ånyo
ställas främst pä dagordningen. Finnes det bland dessa någon eller
några, som företrädesvis torde böra göras till det instundande
riks-dagsarbetets medelpunkt?
Vi gifva endast ett uttryck åt en af tusentals fosterlandsvänner
delad öfvertygelse, då vi lägga vårt ord till de mångas, som under
den senast förflutna månaden betecknat frågan om Sveriges försvar
såsom vår egentliga lifsfråga för ögonblicket: »den stora fosterländska
frågan.» Sådant är numera det offentliga rättstillståndet i Europa, att
svenska nationen knappast någousin haft större skäl att föra sig till
minnes skaldens varning: »tror du dig ensam trygg? så är ej våldets
art; var viss: det klappar ock uppå din fjellport snart.» (Tegnér).
Det är den ingenting mindre än lugnande vissheten derom, att den
nuvarande politiska situationen icke medgifver ett fredsälskande folk
någon annan hvila än en med handen på svärdsfästet, som trädt i
dagen vid offentliga diskussionsmöten samt i pressens uttalanden i
försvarsfrågan under December månad.
För vår del skulle vi ej med minsta inkast vilja söka afkyla det
nu så allmänna och varma nitet att förverkliga den patriotiska
grundsatsen om ett folk i vapen. Den enskildes beredvillighet till
uppoffringar för samhällets bästa, till att, när så erfordras, »betala med sin
person», är en dygd, hvars välgörande verkningar sträcka sig utöfver
det för stunden åsyftade ändamålet och till och med ej uteblifva ens
då, när offret skenbart varit förgäfves. Likväl är det just det
uthålliga blickandet åt ett enda håll, som lemnar rum för ensidighet i
uppfattningen af det hela. Det finnes måhända någon anledning att
befara, att en dylik ensidighet skall göra sig gällande vid det snart
begyunande riksdagsarbetet. Här vore då på sin plats att erinra om
det betydande antal fosterländska frågor, som, jemte arméfrågan, bida
sin lösning vid riksdagen. Må man det ena göra, men det andra icke
låtai Må man framför allt ej förbise undervisnings- och
folkbildnings-frågans höga vigt särskildt med afseende på den närvarande politiska
ställningen! Verkligt duglige fosterlandsförsvarare är — derom råder
ingen meningsskiljaktighet — hvad vi nu i främsta rummet behöfva;
men huru anskaffa dem? Ej blott genom utskrifningar och stadganden
om ökad värnepligt; djupare ned än så måste den nya bygnadens
grundval läggas — på fosterlandskärlekens fasta botten. Det är
värdigt den medborgare, som bör hålla sig beredd att i farans stund
möta döden för sitt land, att göra detta ej för sold, men af fri,
medveten kärlek till fosterjorden. En sådan kärlek uppspirar bäst ur den
grundliga kännedomen om det land och folk vi såsom svenskar äro
kallade att hägna och tjena. Det är derföre folkbildningsfrågan ur
viss synpunkt blott utgör en annan sida af försvarsfrågan. Uppfostrom
Sveriges ungdom till sjelfständigt tänkande och handlande, sitt
fädernesland varmt hängifne män och qvinnor, och vi ha derigenom kring
våra gränser bygt en lefvande mur, som näfrättspolitikens våldsverkare
fåfängt skola söka genomspränga 1
C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
