Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljusbrunn ses bilderna af tre helgon i en stil, som af Hansen
benämnes byzantinsk, men som tillhör det sjunkande gammalkristna
måleriet; de bära ej titeln »sancti», utan endast namn och äro troligen
ej yngre än från 4:e århundradet. Derimot äro de på en pelare
bredvid synliga figurerna utförda i byzantinsk stil och hänvisa
troligen på tiden kring 800. De bära gyllene giorier och utmärka
sig genom denna afskräckande stelhet, som är egendomlig för
byzantinismen. Här är musikhelgonet S:t Cecilias graf; här
ned-lades hennes lik af Urban; figurerna på pelaren framställa också
Kristus, Urban och Cecilia.
Nära invid denna krypta inträda vi i fem små kryptor,
bestämda till familjgrafvar, med en mängd medelmåttiga målningar,
vitnande om den antika stilens djupa förfall. I andra kryptor
finna vi bibliska scener ur gamla och nya testamentet — i andra
åter fresker från Constantins och hans efterföljares tid. Midt i
katakomben träffa vi påfven Eusebii (t 310) krypta, med en
inskrift af påfven Damasus (t 384) jemte en kopia af densamma,
skrifven på baksidan af en åt Marcus Aurelius invigd stenplåt I
kyrkogårdens östra del är påfvemartyren S:t Cornelii graf (f 252)
med bilder af honom och hans vän S:t Cyprianus, som dog på
samma dag i Afrika, samt S:t Sixtus; bilderna äro byzantinska
från sjunde eller åttonde århundradet, men framför den stora
grafven med bågen öfver läses ännu den ursprungliga enkla
graf-skriften öfver Cornélius martyr episcopus. Öfver dessa kryptor
ligga de berömda »Lucinas kryptor», hvilkas ursprung och minnen
gå genom andra århundradet ända upp mot den apostoliska tiden.
Sedan vi sålunda i korthet skildrat katakombernas utseende,
blir det nödvändigt att likaledes i korthet redogöra för det sätt,
hvarpå de tillkommit.
De gamla romarne och etruskerna begrofvo i äldre tider sina
döda i jorden, men redan under republiken blef det i Rom —
från tredje århundradet f. Kr. — vanligt att uppbränna liken. Ett
undantag härifrån gjorde endast den corneliska familjen, och
sci-pionemas berömda grafvar vid Via Appia — »intra muros» —
bära vitne härom. Under det att man sålunda tidigare nedlade
den döde i en träkista, som stundom inneslöts i en stensarkofag,
samlade man nu askan i urnor, och uppstälde dessa i särskilda
graf-monument eller samlade dem i kapeller med talrika nischer, hvilka,
på grund af deras likhet med dufslag, kallades »columbarier».
Längs landsvägarne utanför staden var de dödas boning, och
isynnerhet var Via Appias grafstad, der monument och villor omvexlade,
vida berömd — och ännu ådagalägga talrika ruiner dess sjunkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
