Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prakt. Under tredje Århundradet e. Kr. blef det Åter vanligt att
begrafva de döda — till en del väl en följd af kristendomens
börjande inflytande. Ty inom kristendomen, liksom inom judendomen,
har aldrig likförbränning egt rum. Juvenalis kallar i sin femtonde
satir uttryckligen begrafningen »en sällsynt och orientalisk sed».
Säkerligen var det den i Rom redan sedan republikens sista dagar
boende judiska kolonien, som hade från sitt hemland medfört
denna »orientaliska» sed; för dem var det en styggelse att bränna
de döda — de ville »nedstiga till sina fäder» (Genesis 36: 37).
Och verkligen känna vi från kejsartidens början i Palæstina de
med orätt så kallade »konungarnes grafvar» vid Jerusalem, hvilka i
ej ringa grad erbjuda analogier med katakombernas grundform.
Också vid Rom finnes en judisk katakomb och ha funnits många.
Det är egendomligt, att under det de judiska kyrkogårdarne i
Palæstina höllo sig — efter judisk sed — fria från all bildlig
framställning, finna vi i judarnes katakomb i Rom målade
framställningar: blommor, vinlöf, dufvor och påfåglar — dock ha de
ej kunnat öfvervinna sin skygghet för figurframställningar — ingen
enda sådan förekommer. Deras flesta bilder äro symboliska: den
sjuarmade ljusstaken, arken, Davidsskölden (två mot hvarandra
lagda trianglar), vädurshornet (altarets horn), manna- eller
vattenkrukan o. s. v. förekomma. Inskrifterna äro grekiska eller
romerska, dessa ofta med romerska bokstäfver. De äro vanligtvis
mycket enkla; stundom inskränka de sig till blott namnet; stundom
tillägges »hvilar här i frid», eller »i frid vare hennes sömn», eller
endast »i frid».
Ur denna judiska församling i Rom, som tyckes hafva haft
sina boningar i Trastevere och en tid vid Egerias grotta i den
nuvarande Cafarellidalen, utbildade sig nu den första kristna
menigheten i Rom. Dess öden höra ej hit: ett endast rör oss här:
antingen de föllo som martyrer, eller de insjuknade eller på
annat sätt afledo — alla dogo de; och när de dött, skulle de
begrafvas.
Nedlades de då i redan förut befintliga grafvar, eller äro
katakomberna de kristnas eget verk?
Under långa tider har man trott, att katakomberna voro af
hedniskt ursprung, antingen så, att de kristna lade sina döda i
redan existerande, färdiga grafvar och nischer, der forut romerska
lik i äldre tider legat — eller så, att sjelfva grafvarne visserligen
voro nya, då derimot katakombernas gångar hade tillhört gamla,
då redan öfvergifha sten- eller puzzolanbrotk Den förra åsigten,
som kullkastas genom allt hvad vi nu känna om katakomberna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
