Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till eu kyrka for Maria och alla helgon, lät föra in i kyrkan 28
kärror fylda med helgonben, hvilka der nedgräfdes under altaret,
under det att andra martyrben — och som sådana ansågos snart
nog alla de ben, som här funnos — från katakomberna fördes
kring hela verlden som reliker. Så upphörde efterhand gudstjensten
i och vid katakomberna, isynnerhet sedan påfven Paschalis I (817—
824) hade låtit flytta 2,300 lik — förmodade martyrlik — från
katakomberna till kyrkorna, »emedan kryptorna voro förfallna».
Kort förut hade påfven Hadrianus företagit en restauration, som
troligen bidrog till att fylla katakomberna med flera af dessa
by-zantinska målningar, hvilka der förekomma.
Så förgingo många århundraden, under hvilka man helt och
hållet glömt bort katakomberna och deras läge, tills de åter
upptäcktes i sextonde århundradet, samt genomsöktes och beskrefvos
af Bosio, »katakombernas Columbus».
Sedan den tiden ha upptäckterna i katakomberna ständigt
tjenat ifriga katolska författares tendentiösa sträfvanden, för att
bevisa de katolska dogmernas apostoliska ursprung genom en
ensidig och ofta rent af falsk utläggning af de bilder och andra
konstföremål samt inskrifter, hvilka funnos i katakomberna..
Huru svaga dessa försök i sjelfva verket äro, huru
katakombernas målningar etc. tvärtom, när de betraktas med nyktra ögon,
visa tillbaka på den första kristna tiden som en af dogmatiska
tillsatser oberörd och föga spekulativ, men af en brinnande och
ren tro uppburen tidsålder, kan ingenting bättre ådagalägga, än
en undersökning af dessa enkla konstverk, ej mindre af deras form
än af deras innehåll.
Ö.
Målningar i katakomberna.
Den antika konsten hade öfverlefvat sig sjelf. Efter en kort
blomstring under Augustus, en ännu kortare, kraftig naturalism
under Trajanus, då konsten med ifver upptog framställningen af
de barbariska nationers fysiognomier, med hvilka Rom nu kom i
beröring, och efter en eklektisk dödskamp under Hadrianus, då
den romerska skulpturen endast förmådde skapa ett enda nytt ideal,
den enligt vår åsigt redan af kristna föreställningar påverkade
Antinous, sjönk den under Antoninerna ned i det djupaste förfall,
sämre än döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
