Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva vidare att bland nytestamentliga ämnen betrakta
diverse framställningar nr Jesu lif, särskildt flera af hans underverk
s&mt några senare försök att afbilda honom porträttmässigt, och
dervid möter oss nu den vigtiga frågan: hur tänkte sig och hur
afbildade den äldsta kyrkan Kristi personlighet?
Man vet, huru det oberättigade påståendet om de äldsta
kristnas konsthat i den vanMga traditionela berättelsen om den
forn-kristna konsten, sammanhänger med den föreställning, man gjort
sig om deras uppfattning af Kristi personlighet Men dessa
två saker ha mycket litet att göra med hvarandra, emedan,
som vi sett, den äldsta församlingen mycket väl kunde tänka sig
och utföra en hel mängd målningar, utgående från den antika
traditionen, kunde idka och älska konstnärlig framställning och
dock bevara en viss helig skygghet för framställandet af Kristi
person. Att denna vördnad dock ingalunda, som man ofta sett
påstås, hindrade framställningen af hans person och lif, ehuru
vissa af kyrkofaderna ifrade derimot, utan att tvärtom hans lif
var en af de käraste tankar, hvilka sysselsatte konstnärerna, skola
vi genast finna.
Det var ej den äldsta kristna konstens mål att afbilda
Kristus; den lade ringa vigt vid hans utseende, och sträfvade mycket
mera att i sina verk skildra andan i hans lif och verksamhet;
derför nöjde man sig, som vi redan sett, med symboliska
framställningar af hans person och verksamhet. Detta berodde
visserligen också derpå, att denna tid till en viss grad fasthöll en
föreställning, som hade sin grund i den uppfattning, som i skildringen
hos Esaias (kap. 53) ser en direkt spådom om Jesu kroppsliga
utseende. Vi veta, att i detta kapitel yttras: »Han har ingen
skepnad eller härlighet, vi sågo honom, men det fanns intet
anseende, att vi kunde få lust till honom. Han var föraktad och
upphörde snart att vara ibland män, en man full af pina, som
har försökt sjukdom, en, för hvilken man dolde ansigtet; och vi
aktade honom intet». (Es. 53: 2, 3). Det var visserligen
naturligt, att man med denna uppfattning ej kunde finna någon
uppfordran att afbilda Kristus; men denna föreställning var ingalunda
ensam gällande. Under det att Tertullianus, hvars dystra åsigter
vi förut skildrat, höll Kristus för att ha varit ful och obetydlig
tall det yttre, mente Eusebius, då Constantins syster af honom
önskade Kristi bild, att ensamt evangeliets ord kunde gifva en
bild af honom, dock tilläggande, att då larjungame på Tabor sågo
hans gudomliga glans genomstråla hans jordiska skepnad, kunde
de ej uppfånga hans bild, och utvecklande den i detta yttrande lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
