Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi finna här en mångfald af föremål: kransen, vinträdet,
oljegrenen, palmen, fönixfägeln, påfågeln, dufvan, tuppen, hjorten,
lejonet, delfinen, ankaret, brödet, kalken, lammet, fåret, ljusstaken,
skeppet, lyran, namn- och ståndssymboler, årstidssymboler samt
fisken och Kristusmonogrammet.
Betydelsen af dessa i rik mängd förekommande symboler är
lätt nog att fatta.
Kransens kristliga betydelse som lönen för det väl fulländade
loppet, hafva vi redan betraktat. Vid vinträdet hade ju Kristus liknat
sig sjelf, »det sanna vinträdet»; hänsyftningen på nattvardens vin
låg nära till hands, och till den antika konstens bacchiska symbol
slöt det sig helt naturligt i framställningssätt; vi finna stundom
rankan, stundom drufklasen använd. Oljegrenen var redan hos
hedningarne och hos judarne ett fredens tecken, palmen likaså hos
dem alla ett segertecken. Gemenskapen i namn mellan palmen
och fågeln Fönix (<jpoIv*$) införde den fabelaktiga Fönixfägeln i
kretsen af kristendomens äldre symboler för uppståndelsen.
Detsamma uttryckte påfågeln, som ofta ombyter sin fjäderprakt, och
en stor roll spelade redan från äldsta tiden dufvan, hvilken ju
redan i nya testamentet framträdde som symbol för den helige
anden. I kristendomen betecknar hon friden och andens enfald
(»våren enfaldige som dufvor»), och i katakomberna betecknar hon
ej blott den gudomlige, helige anden, utan äfven de aflidnes helige
ande. I en senare tid upptogs tuppen som vaksamhetens symbol,
hjorten som symbol för hunger och törst efter rättfärdighet (»som
hjorten skriker efter vatten»); lejonet påminner om »lejonet af Juda».
Delfinen tyckes beteckna själen, som genom dödens haf ilar till
»de saligas öar», ankaret eller biceps påminner då om korsets form,
likaväl som om hoppet, isynnerhet på sarkofager efter Antoninernas
tid. Brödet är Kristi lekamen, likasom kalken påminner om hans
blod; sålunda hafva vi de två ursprungliga sakramentala
handlingarna, dopet och nattvarden, symboliserade, då derimot intet
specifikt katolskt sakrament kan påpekas (en s. k. prestvigsel tyckes
hafva en annan betydelse). Lammet och fåret symbolisera efter
omständigheterna Kristus eller församlingen. Sällan finna vi den
judiska symbolen, den sjuarmade ljusstaken, som dock var använd
i Uppenbarelseboken; skeppet och lyran, af hvilka det förra i
senare tid fick betydelsen af församlingen, kyrkan, förekomma utan
specifik kristlig betydelse, den senare isynnerhet på ringar, i
katakomberna.
På namn- och ståndssymboler skola vi endast anföra ett par
exempel. På en graf står namnet Jonas och derunder en dufva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
