Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måhända stundom olja, har man i katakomberna dessutom funnit
mera än 11,000 inskrifter, hvilka falla imellan åren 108 och 431
(eller 408? n:o 671 hos Cav. Rossi). Härvid äro naturligtvis
tidsbestämmelserna af högsta vigt, och dessa kunna finnas på fyra sätt:
antingen genom ett direkt i inskriften befintligt angifvande af årets
konsuler, eller genom bokstäfvernas kalligrafiska form, eller genom
stilens uttryckssätt, lakonismer, patos, karakteristiska utrop, olika
blandningsgrad af grekiskt och romerskt språk, eller slutligen
medelst den bekanta kristliga nomenklaturen. Enligt denna
indelning skilja sig de kristna inskrifterna i två stora perioder, af
hvilka den förra går till året 250. Intill denna tid läser mau
helt enkelt den aflidnes namn, vanligen med ett tillsatt: »in pace».
Många af dessa namn äro troligen hvad Hansen kallar
»pseudonymer för verlden», d. v. s. i dopet antagna namn, hvilka endast
voro gällande bland bröderna. Vi finna bibliska namn som
Johannes, Jonas, Timotheus, Onesimos o. fl.; märkvärdigt är, att
man i de första århundradena aldrig finner namnen Paulus och
Petrus på grafstenarne. Vanligare äro symboliska namn, Pistis,
Elpis, Agape, Irene (tro, hopp, kärlek frid) Epiphanius, Paschalis
(Epifanii- och påskfesterna), Renatus, Restitutus, Reparatus,
Bene-dicta, Margarita, Lucina, Victoria o. s. v. Andra namn tyckas
vara hedniska öknamn, hvilka de kristna måhända tillagt sig —
på samma sätt som de holländska krigarne en gång antogo namnet
»Gueux» — dylika namn äro: Dormitio (sömnighet), Injuriosus
(orättfärdig), Pecus (fä), Stercorius och Stercoria. Dessa bilda en
betydelsefull motsats mot de hedniska inskriptionerna med deras
angifvanden af den dödes rang, embeten, värdigheter och dygder.
Ordet »Dis manibus», »D. M.» (»till de aflidnes gudomlige andar»)
som alltid ses på de hedniska grafstenarna, förekommer onekligen
oftare i katakomberna, men måste förklaras, ej genom något »Deo
maximo»), utan som en följd af att man köpt stenen hos någon
hednisk stenhuggare, likasom man ser spår af, att man velat
borthugga denna inskrift som opassande. På tegel- eller
marmorstenarna, som tillsluta grafvarne (loculi), ser man, ofta på baksidan
af en hednisk inskrift, den dödes namn och bredvid detta stundom
segertecknet, palmen, dufvan med oljegrenen o. s. v. t. ex.: »Cyrillus
i frid, i Gud, din själ i Gud, i Jesu Kristi frid, du lefver i Gud,
i frid, som Kristus befallt, måtte du lefva i Kristo» o. s. v. Med
år 250 inträder en förändring i denna apostoliska enkelhet,
graf-skrifterna blifva mera vidlyftiga, den efterlefvandes längtan efter
den döde mera vältalig. Nu heter det: »Ljufva och oskuldsfulla
själ; Guds lilla lam; dufva utan falskhet; utan att någonsin hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
