Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti den inbjudning, som utfärdats till upprättande af en
högskola i hnfvudstaden, heter det, sid. 4: »Såsom ledande grundsats
tro vi det böra antagas, att studierna må så mycket som möjligt
ske efter lärjungarnes fria val, utan band af tvångsämnen, men
att högskolan skall vara skyldig bereda dem af sina lärjungar,
som sådant åstunda, tillfälle att bestå de kunskapsprof, hvilka
staten uppställer såsom vilkor for inträde och befordran i sin
tjenst. I sammanhang härmed bör Stockholms högskola hafva till
en af sina första uppgifter att söka förvärfva det erkännande från
statens sida, att de af henne meddelade lärdomsgrader kunna
medföra samma fördelar, som motsvarade grader vid de andra
universiteten, och i allmänhet att hennes lärjungar blifva, lika med
dessas, berättigade att, efter undergående af foreskrifna prof, viuna
befordran i det allmännas tjenst». Grundsatsen af studiernas frihet
är derigenom tydligen uttalad; visserligen ej alldeles lika absolut
som här, men likväl på ett sätt som tillåter den vidsträcktaste
tolkning; och vi frukta ej att misstaga oss, om vi anse den åsigten
temligen allmän, att ifrågavarande princip — låt vara, med något
vidsträcktare eller något inskränktare tolkning — bär vara
högskolans första grundlag. 1 fråga om examensväsendet är det
der-imot ganska möjligt, att meningarna kunna vara i någon mån
delade. Då det heter, att högskolan skall vara »skyldig» att
»bereda tillfälle att bestå de kunskapsprof, hvilka staten uppställer
såsom vilkor för inträde och befordran i sin tjenst», så kan man
visserligen vid ett flyktigt genomläsande lätt ledas till den
föreställningen, att högskolan redan från början skulle af egen drift vilja
påtaga sig ett onus hvaraf de nuvarande universiteten och
universitetsundervisningen — dock i följd af tvång — både i vårt land
och andra länder så mycket lidit, genom att göra sig till statens
tjenarinna och underordna vetenskapens fordringar under
stats-embetsväsendets fordringar; men ser man närmare på saken, så
är det långt ifrån att någon sådan afsigt positivt uttalats. Hög- *
skolans i fråga varande »skyldighet» kan naturligtvis icke sträcka
sig längre än till det möjliga, d. v. s. till hvad hennes tillgångar
på lärarekrafter medgifva; i annat fall skulle det anförda
yttrandet icke väl stå tillsamman med hvad sedan förekommer, att
så väl den teologiska som medicinska undervisningen för
närvarande uteslutes från högskolans program. En följd af en
ordagrann tolkning skulle ock vara, att högskolan icke kunde alls
inträda i någon verksamhet förr än både filosofiska och juridiska
fakulteternas lärostolar, till minst lika omfattning som vid de
gamla universiteten, vore fulltaliga, hvilket eventuelt kunde leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
