Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att man med större skäl kunde föreslå återupptagande af den
äldre böjningen för rödja, som har ett ännu qvarstående stöd i
analogien med stödja, och lemna röja i sitt moderna skick. —
Beträffande afledningsbokstafven j, föreslår hr R. som en enkel regel,
att qvarstår efter l, m, n, r; men utgår efter d, så snart ej a
eller o följer; alltså äfven i 2 sing. af imperat» (I, 94).
Efter en historik öfver de båda verben göra och böra (1,95 ff),
hvilket sistnämda visas stå i nära samband med båra, lemnar hr
R. en öfversigt af »nu brukliga verb, förr böjda efter andra
kon-jugationen», af hvilka de flesta öfvergått till första, flere till tredje
och några till fjerde konjugationen. Bland dem, som erhållit
böjning enligt första konjug., upptager hr R. äfven gälla (castrare),
med slutanmärkning: »Landsbygdens språk följer flerstädes denna
(andra konjug^) böjning» (I, 105). Vi tro, att detta verb
fortfarande kan räknas bland dem, som bestämdt tillhöra andra konjug.;
och om en af oss aldrig hörd, möjligen sedd, böjning efter första
konjug. verkligen förekommer, måtte den begagnas utom
»landsbygden» i kretsar af utomordentlig förfining eller af skribenter i
landthus-hållning, boskapsskötsel eller dyl., föga berättigade att vinna afseende
för sina merendels mindre lyckade försök att »rikta språket». —
Andra konjugationen, liksom de öfriga, afslutas med en »återblick», som
i korthet angifver detta böjningssätts utmärkande kännetecken och
ånyo betonar hr R:s åsigt, att de hit räknade verb, med behållen
eller förlorad )-afledning och öfvergångsljud, »under allt erkännande
af dessa skapelsers höga linguistiska värde, och med all åt
be-grandningen af deras sannskyldiga lynne egnad uppmärksamhet»
(1, 115), icke ur nutidens synpunkt ega den vigt, att åt dem en
särskild klass bör upplåtas.
Till tredje konjugationen, hvilken utgått från den andra, räknar
hr R. verb med vokaliskt slutande stam (I, 116), för Öfrigt
utmärkta deraf, att infin. innehåller nakna stammen, utan
infinitif-tecken, att stammen, utan mellanliggande vokal, sluter sig tätt till
såväl tempus- som person-konsonanten, att stammen alltid är
fristående, så snart ej konsonant följer derpå, att tempus-tecknen i
imp., part pret. och supin. äro fördubblade (med andra ord: att
stamvokalen i de hit hörande enstafviga, någon gång sammansatta,
verben, hvilken i öfriga tempora är lång, i imp., part. pret. och
supin. öfvergår till kort), samt att part. presens har ändeisen -ende.
Hit fö icke räknas några verb, som i hvardagslag uppträda
sammandragna, såsom rå (råda), klå (kläda), ha, ta, dra, bli m. fl.
Under rubriken »Tredje konjugationens tillkomst» genomgår hr R.
de till denna böjningsform hörande verbens historik, under ständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
