Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppå det skandiska området, som ega motsvarighet uti de äldsta
tyska språken, erfarenheten vitnar mot ett ursprungligt dylikt
vokalslut. Spörsmålet är i många hänseenden svårt att tillfredsställande
besvara. Att först och främst upprätthålla behörig skilnad mellan
»rot» och »stam», har sig icke alltid lätt Går man sedan, för att
finna det »ursprungliga», till jemförelse med befryndade tungor,
stöter man någon gång på förhållanden, som klart lägga i dagen,
att en lösning knappt står att vinna, om man begränsar sin
forskning inom ett visst område, t. ex. det germaniska 6pråkfältet Det
ursprungliga återfinnes ej derinom. Så t. ex. med verbet kunna
och dess afledning känna. 1 flertalet af germaniska tungor
uppträder detta verb konsonantslutande. Engelskan har dock, vid
sidan af con, ett know och fomhögtyskan chnahan, efter Bopps
åsigt otvifvelaktigt vokal-slutande. Att en omställning här på
någondera sidan egt rum, är tydligt; men på hvilken? Svaret lemnas
af de icke-germaniska språken, latin (no-sco, gno-sco), grekiska
(fi-yvat-axto) och sanskrit (dschniå, gnå). I många fall är saken
dock ej så invecklad. Visserligen förnekar Grimm i german-språk
»rötter» af blott vokal (D. Gr. II, vi) och förklarar i inledningen
till »ordbildningen», efter upprepande af samma sitt påstående, att
vokal icke slutar roten i »egentligt» verb annorlunda, än på sin
höjd skenbart, der konsonanter bortfallit (D. Gr. II, 2), en åsigt,
mot hvilken Bopp inlägger protest (Vergl. Gr. I, 233; 3 uppl.).
Då Grimm imellertid, vid behandlingen af den fornnordiska
kon-jugationen (D. Gr. I, 92b, f.), utan anmärkning anför såsom
verbalrötter med vokal-slut ett stort antal isländska verb, torde man få
antaga, att den vidtberömde forskaren denna, som mången annan,
gång på vissa enskilda iakttagelser bygt en lag, åt hvilken han,
med sin kända förmåga att snart finna fäste för teoretiska
slutsatser, gifvit en obehörig utsträckning. Utom de af Bopp (se
ofvan) till stöd för sin sats anförda vö (vaian) och so (saianj,
gifves utan fråga inom german-språken åtskilliga andra
verbalrötter med »ursprungligt» vokal-slut, deribland äfven ingå många
af de utaf Grimm anförde isländska verben. Hyllar man för öfrigt
den nya af Schleicher och hans skola utbredda läran om
stambildning, lärer icke någon brist uppstå hvarken på vokalslutande
verbal- eller nominal-»stammar».
Under fjerde konjugationen har hr R. stält de 8. k. starka
verben, hvilkas utmärkande kännetecken äro hvar man allt för väl
bekanta att behöfva framdragas. Författaren redogör först i få
drag för Grimms teori om vexel-ljudet, och sammanställer med
hans klassindelning den af Rask antagna, hvilken senare hr. R.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
