Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den faldt, den eg, i hvis udstrakte skygge
Dan, Nor og Svea, hånd i hånd,
omslynged’ af et uyfedt rosenbånd,
raidt i Europas storm sad jublende og trygge».
Så sjöng Malte Bruun i sin sköna »ode», och sången rörde
allas hjertan i hemmet. Åtalet mot honom med anledning af
»Aristokratemes katekismus» häfdes, och fritt vände Bruun tillbaka
inimot slutet af September s. å. efter nära 1 A års frivillig
»landsflykt» (om detta ord här bör användas, då han ju dock icke varit
utanför det nordiska fäderneslandets gränser).
Denna »landsflykt» skulle imell ertid blifva försmaken till en
mycket långvarigare. De nye maktinnehafvame efter Bernstorff
ville inskränka tryckfriheten; alla frihetsvännernas pennor kommo
i rörelse; och Bruun skulle svikit sitt ideal, om han af falsk
tack-samhetskänsla mot sina höga gynnare låtit återhålla sig från
kampen. Ty — såsom Thorild sjöng 1792:
»brott mot Sanning är — brott mot Guds majestät.»
I början af December 1797 måste Bruun ånyo flykta öfver
sundet. Från Malmö sände han sådana förklaringar till sina
domare i Kjöbenhavn, att han dcrigenom i ungdomligt öfvermod
sjelf gjorde återvändandet omöjligt. I Lund tyckes han ha velat
uppslå sina bopålar för alltid. I förening med akademidocenten
i litteraturhistoria L. P. Wåhlin (f. 1772 t 1834) utgaf han från
nyåret 1798 några häften af tidskriften Carolina. Snart skref
han svenska, äfven i bunden form, lika obehindradt som danska;
och mycket i denna lilla tidskrift bär hans signatur eller vitnar
om hans penna. Hans »kontubernal» var den i de
akademisk-fosforistiska striderna sedermera så ryktbare kämpen P. A.
Wall-mark (f. 1777 t 1858), ja, Bruun blef på sätt och vis den yttre
anledningen till att Wallmark kom att spela denna sin
betydelsefulla roll. Genom Bruun lärde sig nämligen Wallmark att älska
den dansk-norska litteraturen, och genom den Danmark. Då detta
rike så ärofullt motstått Englands lömska öfverfall i April 1801,
skref han ett skaldestycke, ytterst gustavianskt; men derigenom
vann han Leopolds ynnest och blef sedan dennes vapendragare.
Redan i Mars 1798 hade Leopold imellertid upptäckt Bruun såsom
svensk diktare, och i Svenska akademien uppläst hans »Eglés
bortresa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
