Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 9 Nov. 1799 föddes en arfvinge till Sveriges tron: prins
Gustaf af Vasa. Vid Svenska akademiens högtidliga sammankomst
i anledning af kronprinsens födelse uppläste skalden Leopold sitt
56 verser långa poem:
Det slutande århundradet.
»Stormen har fattat det menskliga sinnet,
folkslagen uppstå med rytaude mod;
taflor af tron fall och strömmande blod
lemnas åt minnet.»
Då ser skalden liksom i en hägring »det kungliga barnet» och
höjer profetiskt sin röst:
»en gång skall han visa hvar styrande like
hur man, mot folkyrans krossande flod,
hägnar ett rike.»
Hans faderliga regering utmålas än vidare:
»Så skall han styra; och furstarnes ätt
lära af honom att tronerna pryda;
folken med skyddad, men lagbunden rätt
lära — att lyda.»
Säkrare och säkrare ljuder skaldens röst:
»Framtida spegel af konungapligten!
nej, du är ej med smickrande hand
skapad af dikten!
»Ren kring ditt hufvud jag diktmolnet ser
skingras, som skyar, dem vindarne sprida:
sanningen ohöljd står qvar, — att ej mer
lemna din sida.»
Det är väl obehöfligt att bedja läsaren minnas: prins Gustafs
lott blef aldrig att »styra» ett folk — endast ett regemente
österrikiska soldater kanhända. Hade man kunnat förutse detta 1799,
hur mycket större eftertryck skulle parodien icke då vunnit.
Snart läste man Hans Järtas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
