Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undra på, at denne konungske undersåte vid riksdagens slut fick
Nordstjernans ordenstecken?)
Hvilken otur konungen hade med sin häst m. m. på den
högtidliga kröningsdagen den 3 April s. å., är för allmänt bekant för
att här behöfva upprepas. Mindre bekant torde drottningens otur
vara. Biskoparne buro den dagen för första gången sedan
katolska tidehvarfvet åter de höga mössorna. Vid ingången till
kyrkan, der kröningspredikan skulle hällas, stod vår vän, biskop
Munck och »bugade sig så djupt, att hans mössa gaf drottningens
näsa skrapnos.» I sjelfva kyrkan predikade biskop Lindblom, och
han tycktes i konungasmicker vilja täfla med sin embetsbroder
från Lund. Efter att hafva framstält Gud såsom den kristlige
re-gentens »höga urbild», efter att hafva tecknat Gud såsom en
konungs oupphinneliga ideal, utbröt han med salvelse, vänd mot sina
åhörare: »Från det rum, som är helgadt åt sanningens Gud, der
ingen röst får höja sig till ett fåfängligl menniskopris, frän detta
rum vågar jag uppmana eder, att i denna svaga teckning
igenkänna den konung, under hvars milda spira vi lefva, den konung,
af hvilkens kristliga tänkesätt och sanna dygder vi ega den mes.
hugnande erfarenhet och det säkraste hopp om vår framtida
sällhet!»
All öfverdrift kräfver imellertid med naturnödvändighet ett
omslag, och det är uppfriskande, efter dylika krypande utgjutelser,
att läsa Järtas visa: »Var fri! den lott blef dig beskärd», fast
de vildaste jakobinska upprop, som finnas i någon politisk dikt
från förra århundradets slut, det starkaste genljud af franska
skräckväldet, förekomma i samma visa, i synnerhet i följande vers:
»Se denna guldbesmidda bof,
se denna trälaskara,
se fosterlandet bli ett rof,
se dig en usling vara,
och kryp, du kan en stjerna få
och se’n fördömd ur lifvet gå!
Dräp denna guldbesmidda bof,
fräls denna trälaskara!»
Så långt hade sjelfve Malte Bruun aldrig gått, fast en icke
ringa likhet stundom råder mellan desse två jemnårige
frihets-svärmares diktning. Man jemföre slutet af Järtas »Fyllom våra
glas o. s. v.» med slutet af den sång, som Malte Bruun skrifvit
1795 »ved Hollands indtagelse.» Hos Järta heter det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
