Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under öfverskriften »Fornsvenska n&nrn» följer ett intressant
kapitel om folk- och ortnamn i det gamla språket, i hvilket hr
R. utom böjningen här och der ingår på härledningens område.
Af alla etymologier äro de geografiska utan fråga de mest svåra
och invecklade. På intet område af forskning har fantasien ett
friare spelrum, och de hafva icke heller felats, som låtit den skena
med fria tyglar l). »Detta falt», säger hr R., »är så vidsträckt
och i så ringa mån undersökt, att det nog ensamt fordrar sin man
att rödja och odla» (11, 283), och väl en man, kunna vi tillägga,
ej hlott med mycket vetande, utan ock med kritiskt skarpsinne
och lugn blick. Den flyktigaste blick på våra geografiska namn
visar genast, att de äldsta tillkommit under en tid, då den
folkstam, som nu är den herskande i norden, der ännu ej
nedslagit sina bopålar. De flesta benämningarna på våra sjöar, floder
o. s. v., oförstådda af det nu varande slägtet, erbjuda endast
olösliga gåtor för den forskning, som till sitt förfogande ej eger andra
hjelpmedel än dem, hvilka de germaniska språken, äfven i sina
äldsta former, kunna lemna. Några få, som under tidernas lopp
troligen undergått förändring, tillåta en skrufvad tydning.
Historien har dock lärt oss, att den befolkning, som nu till största
delen besitter Europa, nästan öfverallt, och äfven i vårt land, till
föregångare haft en annan stam, af ursprungligen samma blod,
men tidigare utsläppt eller utstött från det gemensamma
fädernehemmet: den keltiska. Lyckligtvis har detta folk, kufvadt,
förtryckt och ständigt undanträngdt längre och längre mot vester,
ända till våra dagar förmått bevara sitt lif och sitt språk, det
förra visserligen tynande och uselt nog, det senare mer och mer
uppblandadt, vanstäldt och utdöende, men likväl med tillräckligt
bevarad styrka, att, innan dess sista stund slår, aflägga vitnesmål
om den tid som varit. Det är till den keltiska brödrastammens
tungomål, sådant det ännu lefver på Irlands gröna ö, bland
Skot-lands klippor, i det vildsköna Wales och bland det stormiga
Bretagnes kraftiga bebyggare, det är till dessa folks bevarade
fomurkunder, man måste vända sig, för att vinna svar på de
dunkla spörsmålen. Att dessa svar i otaliga fall blifva sväfvande
och osäkra, att massvis frågor qvarstå olösta, deröfver förundrar
*ig icke den, som tagit kännedom om de svårigheter, hvilka möta,
å ena sidan i den förvrängning benämningarna under seklernas
gång lidit, å den andra i de keltiska dialekternas ljudbygnad,
’) Jen för till exempel Obermnller, Deutseh-keltUches, geschichtlich-geografitchei
WOrterbMch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
