Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(II, 301), bland femminerna vid hasp, lagg, borg, flik, fock9 (II,
305), slang och sluss (306). Bland 2:a starka deklinationens maskul,
träffas färg, som temligen våldsamt blifvit knuffadt på en ny plats,
och last. Till denna deklinations femin. räknar hr R. också plös.
flod och kust. Af allra största inflytelse har hr Rydqvists
forskning varit på senare grammatikförfattares och lexikografers
behandling af genusläran och angifvande af ords kön. Osäkerheten
har upphört, lag gjort sig gällande och öfverensstämmelse
åstadkommits. De ändringar Dalin i detta hänseende vidtagit i sin
Svensk Handordbok ha otvifvelaktigt hr R. att tacka för sin
tillkomst och äro utan gensägelse förbättringar. Brodéns och
Sundéns svenska språkläror ha båda ur hr R:s stora verk tillgodogjort
sig hvad för dem varit användbart. Samma goda auktoritet har
älven hr M. Ullman följt i sin Svensk Språklära, den gång likväl
icke, då han (s. 33) gjort sång till feminin.
Vid 2:a starka deklinationens neutra uppmärksammar hr R.
(II, 313 f.) en med svenska språklynnet oförenlig neutral plural
på -er, inkommen från Tyskland direkt, eller öfver Danmark, som
flitigt användes i t. ex. bergslager, behofver, förråder, härader, m.
fl., och som redan bitit sig så fast i ständer, kläder och bräder,
att han från dem icke kan skiljas. Hit höra köpmansspråkets:
viner, priser, lärfter, garner, m. fl., och vetenskapens: salter, hvilka
alla förråda sin främmande börd genom den för 2:a dekl.
främmande akuta tonvigten i pluralen (II, 314). En reaktion mot denna
oorganiska böjning har under de senaste åren varit märkbar hos
författare, som vårdat sig om språkriktighet. Qvarstående
lem-ningar af fomböjningar äro: i lifve, åt åre, man ur huse, med råds
råde, i vredes mode, allt gamla dativformer, af hvilka de tre första
vanligen i det nya, »städade» språket få sig ett onödigt t efterhängdt.
Under l:a och 2:a svaga deklinationen påpekar hr R. (H, 323)
en oorganisk plural på -or, som stundom förekommer i stöflor
och ränkor, oftast i svanor, kattor, spånor, m. fl., alltid i vågor
och rosor. Det nya språkets förkärlek för de öppna, fylligare
vokalerna är dock så rotfäst, att en plural på -er för de flesta
fall har ringa utsigt att vinna burskap. Spår af fornböjningen
qvarstå i: å sido, utan återvändo, i förmågo af, i min ego, i så
måtto, till salu, i delo, med visso, gatufred, giftoräM, m. fl. (II,
323 f.). Äfven i den artikulerade böjningen förekomma dylika
fornljud, t ex. dagsens sanning, ljusens ängel, riksens ständer,
herrans smorde, i andanom, i herranom (H, 341),
Vid behandlingen af nysvenska namn protesterar hr R. (II,
344) mot den, »utan skäl och behof, liksom till yttermera visso»,
åtskilliga folkslags namn tillagda ändeisen -are. Vi dela fullkorn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
