Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
Den utmärkte forskare, af hvilkens åsigter i ämnet vi här
lemnat en sammanträngd öfversigt, är, som man finner, icke en
principiel motståndare till antagandet af möjligheten utaf en
»generatio æquivoca». Väl bestrider Huxley sjelfalstringshypotesens
giltighet för nutiden, men lemnar derimot oafgjordt, huruvida icke
en »abiogenes» kan tänkas ha egt rum någon gång under jordens
af oss så föga kända urtid. Från ett annat håll inom den samtida
naturforskningen har man tagit steget fullt ut. En framstående
tysk vetenskapsman, prof. Ernst Häckel i Jena, författare till de
högst förtjenstfulla skrifterna Generelle Morphologie der Organismen
(1866) och Naturliche, Schöpfungsgeschichte (2:dra uppl., 1870),
uppträder såsom en af de främste i ledet bland försvararne af
»autogoniens» eller sjelfalstringens tänkbarhet äfven på vår planets
nuvarande utvecklingsstadium. Till stöd för detta sitt antagande
hänvisar Häckel i synnerhet på de s. k. moncrerna, d. v. s. de
ytterst outvecklade öfvergångsformationerna mellan det oorganiska
området och den primitiva cellen. Monererna, om hvilkas
vetenskapliga undersökning Häckel inlagt mycken förtjenst, äro till sin
yttre gestalt strukturlösa slemklumpar, i stånd att sammandraga
och åter utvidga sig. De gränsa omedelbart intill de lägsta
hafs-invånarne, rhizopoderna, hvilka dock, till skilnad från monererna,
äro försedde med ett kalkskal. Deras fortplantning sker, oberoende
af könsförhållanden, förmedelst en vid en viss tidpunkt af sig sjelf
inträdande itudelning, hvarigenom af den ena moneren uppstår
tvenne. — Men låtom oss höra, huru Häckel sjelf motiverar sitt
åskådningssätt angående »den naturliga skapelsen!»
»Försöken att besvara frågan om möjligheten af en autogoni
eller sjelfalstring», yttrar Häckel i sin under form af föreläsningar
utgifna skrift Naturliche Schöpfungsgeschichte, »ha ännu icke ledt
till något säkert positivt resultat. Men vi måste akta oss för att
tro, att genom dessa experiment omöjligheten af en ursprunglig
alstring Öfverhufvud blifvit ådagalagd. De fleste naturforskare, som
sträfvat att på den experimentala vägen afgöra nämda fråga, och
som vid användandet af alla möjliga försigtighetsmått icke sågo
några organismer uppstå, uppstälde på grund af detta negativa
resultat genast det påståendet: »det är öfverhufvud omöjligt, att
organismer uppstå af sig sjelfva, utan att födas af föräldrar».
Detta lättsinniga och förhastade påstående stödde de endast och
allenast på det negativa resultatet af sina experiment, som dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
