Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det är icke historien fattad i trång och inskränkt mening,
hvilken eger denna föryngringskraft Den lefVande och
uppväc-kände historiens första sida är klippväggen med sin hällristning.
Stenyxan, som man funnit i jorden, och flintspetsen, som suttit i
spjutets eller i pilens ända, vitna om hvad man förehade i de
äldsta tiderna. Sedan man förnöjts af bronsålderns fina smycken,
går den lefvande historiens väg förbi bautastenarne på kullen och
stensättningen i skogsbrynet till riddarborgens grushögar och
klosterruinen. Den lefvande historien glömmer hvarken namn eller
åratal; men hon sparar med dem i de äldsta tiderna, på det att icke
minnet skall vara öfverlastadt, då man hunnit till Gustaf Vasa
och skall taga i tu med det myckna, som sedan följer. Den
lefvande historien lyssnar också geraa till hvad folket sjelft en gång
berättat eller sjungit om hänfarna dagar och om de ting, på hvilka
det sjelf geraa tänkt eller trott. Sålunda »træde Poesiens Syner
supplerende til og unders to tte Historien.»
Undersöka vi närmare denna folkdikt, skola vi finna att all
sådan, då hon är äkta, innesluter mycket, som är fotadt på
allmänt menskliga känslor och föreställningar, och äfvenledes mycket,
som är uttryck af det särskilda folkets nationalegendomlighet Allt
sådant är värdt att bevaras, och skulle äfven hafva bibehållit sig
t. ex. hos oss, om icke en århundraden igenom fortsatt likgiltighet
från de bildade klassernas sida och till sist fiendtlighet från de
förbildades småningom undergräft folkets aktning för sitt eget
Men all folkdikt innehåller äfven åtskilligt, som är uttryck för en
viss tids ensidighet eller villfarelser. Allt sådant måste åter förgås
af sig sjelft, i den mån folkets egen utveckling till större klarhet
gör dikten omotsvarig och oförenlig med de nya, i kraft växande
tänkesätten. Att då också mycket godt, som är genomflätadt med
element t. ex af medeltidens öfvertro, ej kau bevaras, utan måste,
i följe med det utdömda, förgås, kan af inga bemödanden hindras.
Men just detta, sin undergång värda, har för forskningen, som
vill genomskåda allt, äfven de dunkla irrgångarna, i hvilka
folkandan en gång trefvat sig fram, ett oskattbart värde. Äfven
der-före inger prof. Hauchs afhandling ett ojemförligt intresse, att
densamma just sysselsätter sig med och uppvisai* det betydelsefulla
ehuru mera dolda sammanhanget mellan en hel del af dylika
hexe-spök- och gengångarvisor från den nordiska medeltiden och ännu
äldre föreställningar om dylika ting, hvilka förefunnits i nordens
hedna dagar.
Derföre kastar han också blott en blick i förbigående på
kämpavisorna i egentlig mening och på de heroiska sånger, hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
