Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbindelsen med den hedniska forntiden är mera direkt och
uppenbar, och i hvilka han anser att kristendomen märkes blott mycket
litet och alldeles icke har påverkat visornas inre väsen. I denna
punkt, att kristendomen skulle lenmat de gamla myternas innersta
väsen oberördt, måste vi dock bekänna, att vi äro af något olika
tanke med författaren Likasom det är visst, att de gamle gudarne,
såvida hågkomsten af dem icke helt och hållet utröddes, i allmänhet
blefvo nedsatta till dämoner och onda andar, som ville förföra
menniskan, så är det dock å andra sidan oförnekligt, att, i trots
af de katolska presternas tendens till en dylik upp- och
nedvänd-ning af den gamla hednatidens sedliga idealer, höll folkfantasien
mycket ofta fast vid dem såsom kraftiga och icke onda makter,
ehnm densamma småningom miste ur sigte deras högsta värde och
innersta betydelse. Så t ex. är det visserligen sant, att
medeltids-vagabonders försök att göra sig »hårda» eller skottfria genom att
under vissa ceremonier, fulla af öfvertro, fem torsdagar å rad låta
uppläsa Kristi lekamens messa, visa att torsdagens helighet för
hedningarne qvarlefde hos de kristne, fastän blott såsom en grof
vidskepelse; men å andra sidan ega vi just om samme Tor uti
»Hammar-hemtningen» qvar en folkvisa, hvilken allt igenom visar
sig vara en medeltida omdiktning af den äldre Eddans härliga
•Hamarsheimt», men en omdiktning, genom hvilken det urgamla
stoffets innersta väsen alldeles rådbråkats ’).
Medeltidsvisan följer det gamla originalet steg för steg.
»Tor-karl» har mistat sin guldhammare; »Loke», legodrängen, låter göra
sig guldvingar och flyger till Trolltrams gård, likasom han i Eddan
får låna Frejas vingeskrud och flyger till Trym, tursarnes drott,
som bodde i jätteverlden.
I medeltidsvisan läggas följande ord i jättens mun:
»Torkaris hammar har jag tagit, jag döljer honom ej ett ord;
Femtou famnar och fyratio ligger han under jord.
Säg nu Torkarl svar igen, han skall aldrig hammarn fi,
Förr än jag får jungfru Fröjenborg, den väna solen d&.»
I Hamarsheimt åter:
»Jag har Hlorrides Tors)
hammare dolt
åtta mil
’) Professor Hauch har, såsom vi sedan funnit, i sintet af »in uppsats, sjelf
på-visat detta med »RammarheminiDgen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
