Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förändringar, som i naturen uppenbarade sig, så kunde han icke
gifva dem något annat andligt väsen än det, som han fann uti
sitt eget och sina stamslägtades inre. Der bodde en mäktig vilja,
men också mäktiga lidelser; sjelfständig kraft, men också tygellöst
sjelfsvåld; köld och vulkanisk glöd; naiv oegennytta och förslagen
vinningslystnad; makt öfver sig sjelf och vanmakt gent imot
njutningens lockelser. Allt detta bodde derföre också uti hans gudar.
»Deras väsen var hans likt, fastän i vissa hänseenden förhöjdt,
lekamligt förstoradt och i andligt hänseende långt mäktigare»,
såsom Petersen säger.
Det var ursprungligen naturens, icke den sedliga ordningens
krafter, som i gudarne tagit gestalt. Derföre kunde också en gud
i de sista tiderna tillvita den andra osedliga gemingar, utan att
den skyldige derför mindre kom att anses för gud än förut.
Derföre hade hedningen bland sina många gudar ej heller kunnat
tänka sig något grundondt väsen, någon djefvul; ty Loke, ehuru
uttryck för det skadliga och oädla i naturen och i menniskan, är
dock icke desto mindre sjelfve Odins fosterbroder och en ständig
deltagare i gudarnes samqväm.
Men om än hedningen, utgående från det öfversvinneliga, det
ofattbara i naturföreteelsen, sökte qvarhålla och i gudagestalterna
så vidt möjligt harmoniskt begränsa de hufvudkrafter, hvilka han
förestälde sig verkande i densamma, så ter sig derimot hans
fantasi så mycket mer dimmig och vidtsväfvande, då det gälde att
gifva form åt de underordnade väsen, hvilka, ehuru af annan art
än både gudar och menniskor, dock enligt hedningens åsigt jemte
de förra i icke ringa grad utöfvade makt och inflytande icke blott
på den sinliga, utan äfven på den andliga verlden. Dylika väsen
voro t. ex. alfer och dvergar. Dvergame, hvilka qvicknat till lif
såsom maskar i urjätten Ymes kött, äro tjenande väsen; alferna
fritt verkande i naturen, enligt N. M. Petersens åsigt. Dvergar
funnos både öfver och under jorden, ja äfven i vattnet. Alferna
delades i ljusalfer och mörkalfer. Mellan dessa dunkla väsen är
det stundom mycket svårt att finna någon skilnad. Så vistades
de underjordiska dvergarne i högar under mull och stenar. Likaså
mörkalferna, hvilka tyckas nära sammanfalla med dvergarne. Dessa,
hvilkas smiden voro så prisade, lydde under Loke; men kunna
icke, likasom jättarne, betraktas såsom gudarnes fiender. Ljusalferna
voro tydligen gudarnes vänner.
Minnet af dessa väsen har bland folket bevarats ända till
våra dagar. Arvid August Afzelius berättar, att ännu finnas
alf-altaren, der offer anställas för sjuka, likasom man fordom utförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
