Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har synbarligen läst noga i massan af råds-, stånds- och utskotts*
protokoll. Och dessa äro blott alltför mycket det väsentliga i
frihetstidens historia, då riksdagen, när den var samlad, var både
representation och styrelse.
Malmströms framställningssätt har sin egna karakter, egentligen
bestående deruti, att det är fritt från alla egenheter; det är lugnt
och jemt, som en ström utan forsar och fall. Men det är lika*
dant, då han utreder riksdagsstridernas trassel, och då han, som i
den sista delens första kapitel, skildrar dalkarlsupproret och prin*
cipalatsfrågan. Äfven dessa de mest dramatiska företeelser under
frihetstiden, utom kanske 1756 års revolutionsförsök, draga honom
ej med sig till en lifligare berättelse. Sedan man läst detta kapitel
i hans bok, tager man så gerna åter till Fryxell eller Tengberg 1),
eller ögonvitnet Fersen. Malmström synes ock i dal karlsupprorets
skildring hafva undvikit detaljer, för hvilka han hänvisar till
Tengberg, och undvikit att så mycket begagna Fersen, som han
kunde, och efter vårt förmenande borde hafva gjort. Dermed blir
hos honom t. ex. en Lagercrantz ej annat än en vanlig riksdags*
kämpe. Till och med det väsentligaste i liela striden, frågan om
kommitenternas eller folkets rätt i afgörandet af allmänna ärenden,
får ej sin fulla förg; och icke heller den väsentligaste följden: hela
samhällets hotande upplösning.
Med skildringen af tiderna efter 1743, af riksdagen 1746, samt
af k. Fredriks senaste år, är Malmström åter inne på det fält, der
hans lugna stil kan ostörd fortgå, der parti tvister komma och gå
som hafvets böljor, dock utan svårare stormar. Han förskonar oss
med rätta för uselheterna af kungens enskilda lefnad. Han miss*
tror, och med giltiga skäl, uppgifterna om tillämnade våldsamma
hvälfningar till kronprinsens fördel, och uttalar sig först här mot
sin föregångare, med genomförd kritik.
Vi talade om samhällets hotande upplösning. Hvad kan man
annat kalla det, när fienden borttagit tredjedelen af riket, och står
nära dess hufvudstad med öfverlägsen styrka? När riksdagen tvistar
om tronföljareval, under det rikets egen allmoge står i vapen, eller
rustar sig, med bondeståndets vetskap och begifvande, för att på*
tvinga de andra stånden dess vilja i detta fall. När ett landskaps
allmoge, med stöd af andra rundtomkring sig, intränger väpnad i
hufvudstaden, rådsherrar fly eller dölja sig, och konungen sjelf,
öfvergifven, bereder sig till flykt; när trupper, som kommenderas
mot de upproriske, vägra sin tjenst. Hadc upproret haft en duglig
ledare, hade riket kunnat vara förloradt, eller åtminstone det sty*
relsesätt, som i tjugufem år herskat. Och efteråt måste, mot Dan*
marks anspråk på svenska tronföljden, väpnad hjelp sökas från
den nyss försonade fienden, som blott alltför tydligt visade sin
goda vilja att framgent skydda och herska.
Detta sista, att söka rysk hjelp mot grannen i söder och mot
dess anhängare inom landet, torde med skäl räknas för hattpartiets
1) Bidrag till historien om Sveriges Ckrig med Ryssland åren 1741—43. Land
1857, 60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
