Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom ett flyktigt tidsfördrif, utan s&som en njutning af ädlare art
betrakta skådespelarens sköna konst, hvars höga och svåra uppgift
är, att af det material en författare lemnat, konstnärligt likasom
dana en form, hvari den bild skall gjutas, som sedermera
fram-ställes för åskådarne. Det är just här de dramatiska konstnärernas
skapande kraft verkar, och deras snille hufvudsakligast har
tillfälle att göra sig gällande. Högt böra vi uppskatta den
dramatiska konstens betydelse äfven för vårt land, och dem det vederbör,
vilja vi, med en af riksdagens ledamöter, påminna om, att denna
konst »sannerligen ej är ett lumpet Stockholmsintresse, utan ett
redan länge erkändt svenskt kultur intresse».
C. S—e.
Lyrik och drama.
S&nger af Z. Topelius. — II. Nya Blad. Stockholm, Albert
Bonniers förlag 1870.
Samlade Dikter af Johan Gabriel Carlén. Med musikbilagor.
Stockholm, P. B. Eklund 1870.
Ackorder af Lotten von Kræmer. Upsala, Esaias Edqvist 1870.
Lyriska Dikter af Edvard Bäckström. Stockholm, Jos. Seeligmann
1870.
Dramatiska Studier af Edvard Bäckström. Dersammastädes.
Många ord behöfvas ej, då uppgiften är att fösta svenska
litteraturvänners uppmärksamhet på en ny samling dikter af Z.
Topelius. Hans sångmö, rik på fögring och behag, är känd och
älskad, så långt nordiskt tungomål talas; hans strängaspels ömsom
vekt smältande, ömsom friskt och spänstigt klingande toner tränga
till själens innersta och väcka genklang uti hvarje bröst, som
klappar varmt för det ädla och sköna. Mer än de fleste af den senaste
tidens diktare på svenskt språk är den finske skalden en den
stämningsfulla innerlighetens målsman inom sången. När han höjer
sin röst till det älskade fosterlandets förhärligande, skildraude i
sina »nordiska taflor» Finlands natur med dess snöstormar öfver
isiga slätter, dess norrskeusupplysta midvintersnatt, dess korta, men
tjusande vårar — då bjuder han oss ej, i likhet med den poetiska
frasens hjeltar, på ett uppstyltadt ordprål, en bildståt, hopplockad
utifrån till skylande af ingifvelsens matthet. Enkel och osökt
naturlig i den dock så fulländadt konstnärliga yttre formen,
genomvärmes hans diktning af en djup hängifvenhet för lifvets ideala
makter, framför allt af kärlek till fosterjorden och dess ärorika
minnen. Detta »tusen sjöars land», åt hvilket Fänrik
Ståls-diktens store skald rest så mången oförgänglig minnesvård, har
äfven inspirerat Topelius till flera af hans skönaste sånger.
Ater-klangen af Runebergs »Vårt land» är lätt förnimbar i stycken af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
