Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det mörknar ute och vindens sus
Far öfver de dunkla dalar;
Natt faller öfver den armes hus
Och rike mans stolta salar.
Hvar är det ljus,
Det klara, som oss hugsvalar?
I dödens skugga, der äu vi gå,
Vi blinde och sorgsne alla,
Hvar är du stråle vi hoppas på,
Som skall i vår skymning falla?
Guds himmel blå,
När skal] du till dig oss kalla?
De eviga stjernor stråla klart
I däldemas dunkel ueder.
Af festliga ljus ett underbart,
Ett glänsande sken sig breder
Kom snart, koro snart,
Guds ljus, som allen oss leder!
N&gon gång kläder sig skaldens trosnit uti en polemisk form,
då nämligen, när han af vetenskapen och dess sakförare synes
befara ett obehörigt intrång å »barnatrons» fridlysta område. Vid
sådana tillfällen röjer sig hos Topelius en viss trånghet i
uppfattningen, som här och hvar haft till följd en tvetydig oklarhet i
uttrycken och en handgriplig orättvisa i omdömena. Godt och
väl att barnet har sin egen astronomi, sådan hon beskrifves i
»Aftonstjernan», men icke böra väl derför vetenskapens läror om
centrifugalkraften m. m. ringaktas såsom »kiselstenar.» Och då
Topelius i poemet »Voltaires hjerta» känner sig manad att inskärpa,
att »hans nej var rikt, hans ja var armt: de kunde vara qvitt»,
så bör i den historiska sanningens namn härvid erinras, hurusom
de många »nejen» hos Voltaire i främsta rummet voro riktade mot
lika många sekelgamla vidskepelser och fördomar samt att hans
»ja» dock ingalunda var så fattigt, att någon lugnt pröfvande
skulle kunna instämma i det lika skefva som hårda påståendet:
Han ryckte Gud Allsmäktig ned
Från stjernornas palats
Och satte sen, att gyckla med,
En sköka på hans plats..
Fri var han, — fri från hvarje band,
Som menskor heligt är:
Gud, oskuld, dygd och fosterland,
Den prisade Voltaire.
En opartisk forskning har vetat riktigare uppskatta Voltaires
betydelse för det menskliga framåtskridandet, vid hvars lagbestämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
