Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visare och rättvisare lagar, än Frankrikes under den stora
revolutionen? Och detta, märk väl, midt under de tmassans lidelser voro
lössläppta till hämd för sekelsgammalt förtryck! — Hvar finner man
då omsider detta »majoritetens tyranni» — uttaladt, såsom vi hafva
fordrat, för att det skulle kunna erkännas, uti lagstiftning och
beskattning? Är det kanske de »röda» och »socialdemokraterna» m. fL,
som satsen gäller? — Men vi veta i detta afseende mycket litet, eller
rättare intet, om de röda och socialdemokraterna m. fl. Vi veta, att
dessa partier utgöras af personer, som hysa ett ohjelpligt
misstroende till både personer och klasser, som hittills haft makten i
händerna; men har ej erfarenheten visat, att de icke så helt och
hållet saknat skäl för ett sådant misstroende? Vi veta ock, att
de stundom icke skytt våldsamma åtgärder för att befrämja sina
afsigter. Derimot hafva vi intet bevis på huru de skulle bete sig
såsom lagstiftare; ty allt hvad man i det fallet uppdukar imot
dem är ingenting annat än supposition, — en supposition, vanligen
stödd på extravaganta åsigter hos en eller annan författare inom
partiet och oftast på något lösryckt yttrande af en sådan. En
dylik slutsats är ungefär lika bindande, som det skulle vara att af
en eller annan konservativ entusiasts »sabrez la canaille» vilja
sluta till hvad det konservativa partiet skulle företaga, om det
komme till makten.
Vi sammanfatta hvad här yttrats uti det påståendet, att, så
långt erfarenheten går, har man ingen anledning att, vare sig i
lagstiftnings- eller beskattningsväg, frukta något slags förtryck af
folkmajoriteten. Och skälen härtill äro ganska påtagliga; ty dels
ligger uti den demokratiska samhällsförfattningen den tanken och
den förhoppningen, så att säga, för hvar mans dörr att kunna
stiga i samhället, att kunna förbättra sina vilkor; och ingen kan
vara intresserad att genomdrifva lagar, som i en framtid skulle
lända vare sig honom sjelf eller hans barn till skada; dels är
det ändock under alla samhällsformer, den stora massan af de
mindre bemedlade, som ej blott med armar, utan äfven med
penningar måste hålla samhället uppe, under det den förmögnare lilla
minoritetens bidrag äro och måste vara relativt af underordnad
vigt, och ej utan en påkänning, som endast skulle lända alla till
skada, någonsin lära kunna höjas till i det stora hela mera
betydande proportioner; hvartill kommer, såsom ett hufvudmotiv, att den
glädje och det jemnmod i lynnet, som alstras af den politiska
friheten och af allas jemnlikhet, gör hvar och en böjd att lyssna
till den naturliga rättskänslan, som talar i menniskans bröst, och
utesluter denna surmulna afund, som tyvärr så ofta — och af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
