Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor del af den förmögnare klassen, till hvilken vi då skulle räkna äfven
den representerade delen af allmogen, har sin förnämsta
beskattning under rubriken grundskatter; men äfven om man tager dessa
i beräkning, skall man finna den personela skatt, som utgöres af
arbetsklassen, uppgå till en högst betydlig andel — kanhända tio å
femton procent — af den sammanlagda summan af de nämda
skatte-titlame, under det de, som hafva att utgöra denna andel, icke
dess-mindre äro fullkomligt uteslutne från allt vare sig direkt eller
indirekt inflytande på beskattningen. Ännu bjertare framstår detta
missförhållande, när man tager de indirekta skatterna i
betraktande. Det är dessa, som gifva statsverket den betydligaste delen
af dess inkomster, och det är till dem som arbetsklassen, eller i
allmänhet den minst förmögna delen af nationen, förnämligast
bidrager. Tullmedlen uppgå till omkring 14 millioner,
bränvins-skatten till omkring 10 millioner: är det för mycket, om vi säga
att t. ex. blott en tredjedel häraf kontribueras af den delen af
befolkningen, som har intet inflytande på beskattningen? Hvad
giltigt skäl kan väl anföras för att de, som bidraga med sådana
belopp till statens underhåll, skola sakna ett sådant inflytande,
under det en liten förmögen minoritet, som säkert icke bidrager så
mycket, det oaktadt uteslutande representeras i första kammaren och
äfven har ett väsentligt inflytande på tillsättningen af den andra
och således till stor del beherskar både lagstiftning och
beskattning? Man måste åtminstone på fullt allvar fråga, huru denna
minoritet begagnar denna sin makt. Sker detta med iakttagande
af rättvisa och billighet, så kan man visserligen tycka att
arbetsklassen har mindre skäl att beklaga sig, ehuru denna synpunkt långt
ifrån uttömmer frågan om arbetsklassens representation. FÖr att inse,
huru dermed förhåller sig, måste vi lemna de föregående allmänna
antydningarna åsido, såsom otillräckliga, och i stället ingå uti en
detaljerad undersökning om skattebördornas större eller mindre
tyngd på olika folkklasser. Vi skola försöka att finna, hvad en
arbetare verkligen betalar i årlig skatt till statens underhåll, och
huru detta belopp förhåller sig till den förmögnares beskattning.
Lyckas vi härutinnan, skola vi hafva svaret gifvet på den fråga vi
föresatt oss.
Vi vilja såsom exempel antaga en arbetare med 400 rdr
årsinkomst d. v. s. det minimibelopp, som bevillningsförordningen
bestämmer för bevillnings utgående. Minsta delen af arbetare äro i
denna lyckliga ställning, som förutsätter 1J rdr arbetsförtjenst om
dagen under 300 arbetsdagar om året, hvilket visserligen
öfver-stiger pluraliteten af svenska arbetares vilkor. Man skall lätt finna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
