Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satta för att plundras af de rika! Äfven härvidlag kunna vi väl
icke annat än vinna bifall af dem, som bruka med sä mycket
eftertryck ifra för »eganderättens» helgd? Men ingenting
tillfredsställande kan i detta fall vinnas, med mindre jemnlikhetens
grundsats fullständigt genomföres; hvilket senare för öfrigt är desto
mera i sin ordning, som denna grundsats kan sägas vara teoretiskt
erkänd genom sjelfva den bestämmelsen, att i allmänhet
kommunalutgifterna skola utgå i proportion efter förmögenhet; ty detta
innebär, att den fattige med sitt mindre bidrag gör lika stor uppoffring,
relativt, som den rike med sitt större bidrag, att för den ene
skillingen är af lika stor vigt och betydelse som för den andre
riksdalern; genom hvilket en skarp motsättning är faststäld mellan
kommunen och ett industrielt bolag och i följd hvaraf äfven
orimligheten af att pä kommunen tillämpa den inom ett sä beskaffadt
bolag brukliga röstberäkningen faller i ögonen. De rika kunna
icke heller — just på grund af hvad förut anförts — hafva något
att frukta af en sådan jemnlikhet; men de fattiga hafva deruti
ett värn mot ett fruktansvärdt skatteförtryck, som under nuvarande
förhållanden kan vara att befara.
Sammanfatta vi nu i korthet de resultat, till hvilka vi
kommit, så äro de: att hvad först skatterna till staten beträffar, så
betalar efter gällande författningar millionären mellan 1 och 2
procent af sin inkomst, arbetaren derimot minst 4 å 5 procent af
sin, och skattebonden 20 å 30 procent, ja deröfver, af sin; och
hvad kommunalskatterna åter angå, att dessa visserligen i allmänhet
utgå efter förmögenheten, men att på samma gång en ainskränkt
makt blifvit lagd i de förmögnares händer att hindra, oro de det
vilja, äfven de för kommunen angelägnaste åtgärder, men att derimot,
om de det vilja, tvinga kommunen att betala äfven till de för dess
verksamhet allramest främmande ändamål. Och härutaf torde
visa sig, huruvida den rikedomsminoritet, som för närvarande
innehar den politiska makten i vårt land, verkligen har genom
upphöjda och rättvisa tänkesätt gjort sig i någon mån förtjent af ett
sådant företräde; och huruvida det är denna minoritet, som har
skäl att frukta för ingrepp i »eganderätten», i fall majoriteten
komme till väldet; öfverhufvud huruvida samhällets och alla dess
medborgares väl ligger tryggast i majoritetens eller i den nämda
minoritetens händer.
Den uppfattning af den förmögnare klassen, såsom ett politiskt
element, hvilken här blifvit antydd, skall utan tvifvel af somliga
helsas med benämningen »röd», eller Gud vet hvad för annan
benämning. Men denna åsigt, — här anknuten till fakta, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
