Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spränger öfver de rasande lägorna kring salen, sä rider hr
Sve-dendal orädd fram och kommer också oskadd förbi de
»tolf snöhvita björnar,
Som hålla om jungfrun vård.» —
På dylikt sätt lefva de gamla hedniska minnena upp i
medeltiden, hälft igenkänliga som gamla bekanta, halft förvirrade till
sina drag, liksom sagans bergtagna komma åter efter en natt af
hundrade år, och gå till hälften främlingar i de bygder, der de
sjelfva fordom herskat
Men vi hafva ännu två svenska och en norsk visa af stort
värde, hvilka alla tre, hvad sjelfva uppslaget till händelsen
beträffar, mycket likna Grogaldr. — I de svenska visorna om »Orm
Ungersven» och »Hertig Silfverdal», liksom i den norska »Orm-Ålen
Unge», är det nämligen åter en son, som väcker, ej sin moder, utan
sin döde fader ur grafven, för att han skall utlemna ett härligt
svärd, efter hvars erhållande Orm också blef »stor och mannastark»,
så att kämpar föllo. honom till fota. I dessa sistnämda sånger
synes oss sjelfva uppväckelsen vara det märkligaste. Vi vilja först
erinra om, huru Odin i Håvamål säger sig med runors tillhjelp
kunna få en död man att komma och tala med honom. Vi erinra
vidare om, huru Odin i Håvamål än brukar verbet »rista», än
»sjunga» om sina runobesvärjelser. Då det derföre heter i den
svenska visan:
»Det lider så fast åt aftonen,
De leda sina hästar till backe;
Det var Orm Ungersven,
Han lyster sin fader att väcka.
Det var Orm Ungersven,
Begynte till att kalla;
Det remnar mur och marmorsten,
Och så de hårda hallar.
Det var Orm Ungersven,
Han begynte till att rista;
Det remnade mur och marmorsten,
Och fågeln faller af qviste.
»Hvem är det mig väcker,
Hvem är det mig kallar,
Medan jag icke sofva får
Under de hårda hallar»;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
