Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så kan det icke nekas, att häri röjer sig en ännu långt in i
medeltiden fast och qvarlefvande tro på den gamla runobesvärjelsens
makt Öfver de döda. Ty att sådan besvärjelse menas, synes oss
otvifvelaktigt, af verbet »kalla», äfven om »rista» här skulle stå i
betydelsen »rysta» (nämligen grafvens stenar). Hela vår visa har
dessutom en märklig slägtskap med det ställe i den af hedniska
minnen genomandade Hervararsagan, der dottren Hervör drager
till Samsö och med allt starkare besvärjelser, slutligen under
storm, blixt och lågor, tvingar sin döde fader Angantyr att kasta
svärdet Tirfing ut ur högen.
Då vi stå inför dessa ännu i sin undergång och i sina sista
återspeglingar storartade ruiner af våra äldsta fäders
verldsåskåd-ning, då vi söka att lefva oss in i forntidens tankar, se
sammanhanget mellan spillrorna, och åter hopfoga de bitar af bygnaden,
som ännu finnas qvar, så är det väl sant, att mången lucka yppar
sig, att mången punkt finnes, der vi ej veta huru det gamla sett
ut; men det, som vi för det inre ögat kunna samla, är dock så
mäktigt och så betydelsefullt, att det ej nog kan beklagas, att vår
svenska ungdom ej mera, än som sker, uppväxer i intrycket deraf.
På denna punkt vilja vi blott påpeka en enda omständighet, hvilken
just framgår ur de sist undersökta visorna. — Väl äro tankarna,
isärtagna efter klassisk måttstock eller ur logikens synpunkt,
otympliga; väl framgå många skildrade händelser under
omständigheter, hvilka på samma gång strida imot naturens och den
andliga verldens lagar; väl breder den krassaste vidskepelse stundom
sitt dunkel öfver allt för vida rymder. Men ur denna otymplighet,
denna oreda, detta dunkel, framlysa sådana drag än af
trohjerten-het, än af karaktersstorhet och skarpblick, än af känslodjup, att
vi få gå långt för att uppleta några likartade. Huru fast är tor
exempel icke här, uti Orm Ungersvens visa, sångarens tro på att
den döde lefver, att slägternas leder höra tillsamman, att bandet
ej brustit mellan den, som kämpar på jorden och den, som slumrar
»under de hårda hallar?» Deruti ligger det ideala, som är värdt
vår beundran, trots de skrofiiga oegentligheter, uti hvilka det, sä
att säga, är infattadt. Och liksom Orm Ungersven först då blef
stor och mannastark — uti hvilka egenskaper ju ligger löftet om en
hel framtid — sedan han trädt ned till sin fader i högen och fått
svärd af honom, så torde också vi för vår framtids skull behöfva
rådslå med fäderna, mer än som sker, och väpna oss med hvad
de egt.
Efter runvisorna genomgår prof. Hauch de danska visorna om
förvandlingar, omskapelser, troll i äldre mening (d. v. s. jättar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
