Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Somma de flögo i flintesten
Och’ somma i gråberg då;
Det vill jag för sanning säga,
De stånda här utmed å.»
Både Sverige och Norge äro, synnerligast utmed kusterna, rika
på klippor, om hvilka snarlika sägner ännu i dag äro gängse.
Ensamt vid Kylleis hamn på Gotland har förf. sett hela skaror af
dylika »stenj ättar.»
En iakttagelse, som författaren trott sig göra, och hvilken, om
densammas riktighet bekräftar sig, är ganska betecknande for
jät-tarnes grundhedniska väsen i jemförelse med elementarandarne,
rörer de förras förhållande till den kristna julen och till de kristnas
gudstjenst i allmänhet. Då nämligen ett återsken af julens glädje
sprider sig ända ned i dvergens hem och gör honom förtroligare med
menniskoma, så tyckes derimot julen upptända jättarne till
hätskhet. Så är det t. ex. på en julqväll, som den hemlighetsfulle
gångekarlen i vår svenska visa kommer till Esbjörn Fruen kämpe
och eggar honom till den farliga färden in i »Trollewalk», der han
sedan var nära att gå under i kampen mot jätten Bruse och
dennes till en bålstor katta förtrollade moder. Likaledes är det på
en julnatt, som den dunkla jätteqvinnan i en norsk visa ville
upj>-sluka Rolf Gangar, och äfvenså på en julnatt, som »gyvre-möri»,
jättemodren, i den norska visan om »Kappen lllhugin» stal bort
jungfrun »Helleliti.»
I samma olika ställning stå dvergarne och jättarne till sjelfva
den kristna kyrkobygnaden. Dvergar taga bo under hennes
golfhällar och söka efterlikna gudstjensterna, då derimot jättarne
enligt otaliga sägner slungat väldiga stenblock för att krossa
murarna, innan de fullbordats, liksom de pinas af att höra klockorna
ringa samman. Samma fiendskap möter oss i en svensk visa om
»gigaren» (ett urgammalt ord på jätte, beslägtadt med det isländska
»gygr» — jätteqvinna), der det heter.
»Hemming Atte (^=r cgde) en fåstemö.
Och det vnr mycket länge:
Gigaren stal henne af kyrkan ut
Under så stort ett tränge.
De blandade sig sålunda djerft in i trängseln vid sjelfva
guds-tjensten, för att öfva odåd. —
Jättarne äro alltså hedningar, men af ett äldre ursprung än
Asa-trons anhängare. De förföljdes, enligt Eddan, isynnerhet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
