Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näppeligen sammansmälta någorstädes hednisk öfvertro och
katolsk vidskepelse till ett så lelVande helt, som i denna visa. Hon
målar för vår fantasi en mörk bild ur medeltidens lif. Hvad är
det, som folkanden i densamma viil prisa, om icke kraften af Gud
till seger öfver det onda? Men blicken ledes ej längre än till ett
hårdpermadt missal, några stänk af vigvatten och till ett
kanhända förtrolladt svärd.
I sammanhang med jättevisorna anför prof. Hauch (liksom
Afzelius i sina Sagohäfder, tredje delen pag 90 och följande) ett
märkligt fall, då en hednisk myt ined högst ringa förändring
öf-vergått till katolsk legend. — Det berättas nämligen i den
prosaiska Eddans Gylfaginning, i sammanhang med Sleipners födelse,
huru gudarne, sedan de bygt Midgård och Valhall, fingo besök
af en okänd byggmästare, livilken erbjöd sig att på tre halfår
kring gudarnes bostad bygga en borg, hviiken skulle göra
densamma ointaglig för jättar och rimtursar. Han betingade sig
såsom lön Freja till hustru och derutöfver sol och måne. Asame
gingo in på förslaget. Arbetet gick raskt undan, och tre dagar
före den bestämda tidens slut var bygnaden färdig, så när som pä
sjelfva borgaledet. Nu blefvo imellertid åsarue oroliga; ty
byggmästaren befanns vara en jätte, och lönen, om densamma
utbetalades, skulle beröfva Valhall antingen solens ljus eller
skönhetens glans. Hvad våld icke kunde uträtta, vanns dock med list,
och både solen och Freja blefvo räddade.
Det är tydligen ett minne af denna myt, som i katolska tiden
lefvat upp i berättelsen om S:i*t Laurentius, som gjort beting med
en jätte om uppbyggande af Lunds domkyrka. Jättens lön skulle
äfven här blifva sol och måne. Men mäktade S:ut Laurentius icke
att gifva honom dem, så måste han i stället skänka honom båda
sina ögon. Verket nalkades i rätt tid sin fullbordan, och S:nt
Laurentius skulle mistat sina ögon, om lian ej genom list och slump
lyckats besegra jätten.
Afzelius anför en tilläfventyrs ännu äldre kristen återspegling
af nämda myt. 1 densamma är sjelfve konung Olof den helige
hjelten och vinner (liksom gudarne och S:nt Laurentius), seger öfver
jätten med list.
Dylika sägner anför Afzelius äfven om en gammal roman i sk
kyrka i Östergötland, Heda, som, belägen helt nära Omberget,
skulle vara bygd af en jätte, Påvel, från Rödgafvel. Likaså
an-föres sägner om Eskilsäters kyrka i Vermland, om den forna
kyrkan i Kalmar, om Skara domkyrka m. fl., hvilka sägners talrikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
