Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han uppvisar genom exempel ur en mängd sagor, huru under
hednatidens allrasista skede gengångarne tänktes vara af en
tem-ligen handfast natur, så att de syntes verka mera med lekamliga
än med andliga krafter. I motsats mot den ädle Gunnars gengång
i en (ur hednisk synpunkt) upphöjd afsigt, ansåg man, att det
mestadels var de i lifvet obändiga, trätolystna och frånstötande
personligheterna, som efter döden gingo igen. De betedde sig då
också merendels såsom den ofvan omtalade Torulf. Slutligen
uppträdde de i stora skaror, såsom de högst vidunderliga berättelserna
i slutet af Öbyggarne8 saga visa. Vi skola dröja något litet vid
dessa berättelser, emedan de tydligen äro upptecknade i afsigt att
ådagalägga kristendomens segerkraft öfver alla olika ting.
En qvinna, Torgunn, från Söderöame (de nuvarande
Shetlands-öarne) var död på gården Frodå. Som hennes sista vilja ej till
fullo följts, hämnades hon genom spökeri. Först tog hon lifvet af
gårdens fåraherde. Sedan dräpte dennes vålnad, Torer, en man,
som vistades der i huset Sedan visade sig fåraherden och Torer
tillsamman och dräpte inalles sju af gårdens män. — Kort före
jul drog så sjelfve husbonden på Frodå, Torudd, följd af fem
män, sjöledes bort för att hemta hem fisk. I hans frånvaro
spökade någon, troligen Torgunn, i skepelse af en sälhund, som stack
upp hufvudet genom golfvet. Imellertid omkommo såväl Torudd
som hans fem följeslagare på hafret. Och då först började det
fullständiga huserandet af gengångare. — Första qvällen af arfölet
då gästerna fått plats längs eldame i salens midt, kom nämligen
den drunknade husbonden, Torudd, in med sitt följe, alla våta.
De gingo längs bänkarna hän till elden, der de satte sig, utan att
bry sig om någons helsning. De lefvande gingo afsides, men de
döde sutto qvar, tills eldarne brunnit ner. Så skedde hvarje qväll
under grafölet. Man menade, att allt skulle blifva lugnt sedan
gästerna dragit bort. Men långt derifrån! Första qvällen, sedan
husets folk blifvit ensamma, blefvo eldar tända som vanligt. Men
strax kommo också Torudd och de fem andra gengångarne och
satte sig liksom förut vid eldame, och började att vrida vattnet
ur sina kläder. Knappast hade nu dock dessa fått plats, förr än
den förut nämde Torer med sina sex dräpta följeslagare också
trädde in. De voro alla fulla af jord och rystade sina kläder rena
gent imot de förra Alla lefvande flydde då ur stugan och fingo
hvarken njuta ljus eller värme den qvällen. Nästa afton tände
man eld på ett annat ställe; men gengångarne hittade till
sällskapet likafullt. Tredje qvällen tände man långeldar i salen, men
mateldar i ett mindre hus. Då togo gengångarne ensamt plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
