Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reformarbetets driffjädrar. Den i rörelse sättande kraftefl är på
båda hållen det klarnande medvetandet om personlighetens
betydelse och rätt till harmonisk utveckling, i förening med viljan att
göra denna rätt gällande gent imot förtryck och konstlade hinder.
Afsöndradt ifrån det religiösa, såsom det understundom framträder,
saknar det borgerliga frihetssträfvandet sin fastaste stödjepunkt:
men då blir det oimotståndligt, när ifrandet för
personlighetstankens genomförande inom rättens och sedens områden hemtar
styrka ur den insigten, att sant personligt lif är ett lif i Gud, i
religiös förening med honom. En sådan insigt rörande
fränd-skapen mellan den sanna religiositeten och den sanna friheten är
ej främmande för vår frihetsälskande samtid. Den religiösa frågan,
grundligt uppfattad, visar sig som den kulturarbetets medelpunkt,
kring hvilken en mångfald af samhällsfrågor naturligt grupperar
sig, och afven på grund häraf kan hon betecknas som vår tids
egentliga lifsfråga.
Betraktad, så att säga, på sitt eget gebiet, oberoende af hennes
samband med beslägtade ämnen, framstår vår tids religiösa fråga
inom kristendomen såsom en strid mellan två olika trosbegrepp.
Hvartdera begreppets utmärkande natur hafva vi förut i denna
tidskrift sökt bringa till åskådlighet genom dess sammanträngande
i en kort formel. Gemensam för de båda motsatta ståndpunkterna
är, yttrade vi då, »öfvertygelsen om att religionen är för såväl
den enskilde som för samhället den högsta angelägenheten, samt
att kristendomen är af alla religioner den högsta. Gemensam är
för dem vidare den åsigten, att i kristendomen alla strålarne samla
sig kring stiftarens person, att det är på honom man måste tro,
när man vill sätta tro till kristendomen. Men — här upphör
äfven öfverensstämmelsen, för att, när fråga blir om det kristna
trosbegreppets närmare bestämmande, lemna rum för den mest
afgjorda meningsskiljaktighet. »Fasthåll såsom det vissaste af allt,
att i Kristus blifvit förkroppsligad den andre personen i
treenigheten!» detta är den fordran, som ställes till hvarje om sitt eviga
väl bekymrad menniska utaf dem, hvilka älska att beteckna sig
sjelfva såsom »de bekännelsetrogne». »Eftertrakta såsom det
vigti-gaste af allt, att Kristus må i dig blifva förkroppsligad!» så lyder
hufvudsumman af buden hos dem, hvilka af motståndarne
förkättras såsom »de otrogne.» — Mellan dessa båda motsatta
trosbegrepp måste valet göras af hvar och en, som vill för sig göra
klar sin ställning till den vigtiga frågan om Kristus och
kristendomen. På ena sidan står den tro, hvars slagord och hufvuddogm är
dogmen om »den bekännelsetrogna dogmatiken», och enligt hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
