Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med denna skrift var att framställa Luthers teser mot aflaten
säsom ett mot påfvens auktoritet riktadt angrepp. Den påfliga
ofelbarheten förfäktades med utfordrande käckhet af Tetzel,
härutin-nan en värdig föregångare till den yttersta högerns män å det
senaste romerska konciliet Påfven såsom enskild person, yttrar
Tetzel i sin skrift, kan visserligen misstaga sig, men han kan det
ej då, när han, såsom kyrkans öfverhufvud, talar i hela
kristenhetens namn. Luthers vädjande till den heliga skrift afvisar Tetzel
med invändningen, att kyrkan bekänner många sanningar, som
alldeles icke finnas omtalade i bibeln. Att tadla och förkasta
hvad som biifvit af påfven godkändt, vore att förgripa sig på
kyrkans majestät. Härigenom stäldes alltså aflatskrämeriet, med
alla dess missbruk, under kyrkans allsmäktiga beskydd. Vidt
omkring i landet förkunnade Roms utskickade fortfarande den
skamliga läran, som bragt Luther i harnesk, att »Gud vill icke
syndarens död, utan att han betalar och lefver» *).
Den första stridsskriften mot Luther efterföljdes snart af flera.
Från Rom utfärdade den påflige hofmästaren och öfverste
bokcensorn Sylvester Mazolini de Prierio en dundrande protest mot
de lutherska teserna (»Dialogus in prœsumptuosas M. Lutheri
conclusiones de potestate Papæ»), och såsom den tredje opponenten
uppträdde en man, hvilkens namn då för tiden glänste som en
stjerna af första ordningen på teologiens himmel. Denne man var
prokansleren vid universitetet i Ingolstadt, »kättaremästaren» i
Bajern och Franken, domherren dr Johannes Maier, från sin
födelseort Eck i Schwaben känd under namnet Johannes Eck. Utrustad
med en omfattande teologisk lärdom och stor dialektisk färdighet,
brann han af begär att skörda ny utmärkelse genom den namnkunnige
kättarens vederläggande. Under titeln »obelisker» offentliggjorde
Eck en kritik utaf 18 af de 95 teserna, i hvilken han bland annat
yttrade, att Luther inkastat en brandfackla i kyrkans tempel och
att hans satser voro fulla af böhmiskt (hussitiskt) gift.
Nu ansåg Luther sig ej längre böra iakttaga tystnad. I
Augusti 1518 utkom hans svarsskrift •(.Asterisci adversus Obdiscos
Eccii»), deri han öppet uppträdde mot den påfliga
infallibilitets-teorien. »Påfven är en menniska och kan alltså misstaga sig;
M Åtskilliga detaljer om aflatshandeln meddelas i Ludwig Häussers Getchickte det
Zeitatiers der Reformation (Berlin 1868), s. 21 f. Priset p& syndaförlåtelsen stod i
förh&llande till förbrytelsens storlek, bedömd efter kyrklig måttstock. Så t. ex. koetade
aflaten för mord på fader eller moder fyra dnkater, för hexeri sex och för kyrkoatöld
nio dnkater. Sedan Innocentius VIII:s tid kunde man köpa sig fri från sk&rselden
och Julios 11 lät åren 1507—1512 aflaten gälla till och med för kätteri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
